Krister Andersson – miljöforskare
Flerfaldiga gånger har undertecknad hört någon dummerjöns nerklassa Staffanstorp som bostadsort för ”där är ingen natur”. När man har ställt några motfrågor slutar ofta påståendet i ett likhetstecken mellan natur och skog! Då kan man ju undra hur Staffanstorp har kunnat fostra en av USA:s framstående forskare på regnskogar? Denne Staffanstorpsson heter Krister Andersson och när Spegeln nådde Krister i USA var han precis hemkommen från ett forskningsprojekt i Nepal. Låt oss följa hans väg från det ”naturlösa” Staffanstorp till världens olika regnskogar.
Trygga Staffanstorp Krister var blott sex månader när han 1965 flyttade med familjen från Malmö till Staffanstorp. – Det var en trygg uppväxt med mycket frihet, många kompisar och alltid mycket utomhusaktiviteter. På eftermiddagarna samlades man i kvarteret, först Häradsbyn och senare Kyrkbyn, för att spela fotboll eller landhockey. Det var sällan någon vuxen närvarande, vilket är väldigt annorlunda för vår son som växer upp idag i USA. I Colorado får till exempel inte barn under 12 år gå till och från skolan utan vuxens sällskap. Skoltiden – Bråhög-/Centralskolan – i Staffanstorp gav bra grundkunskaper men inspirerade inte till en professors- och forskarkarriär. Krister betecknar sig själv som en betygsmässig medelmåtta fram till högstadiet. Det var endast gymnastiklektionerna som inspirerade och när andra i klassen ville bli piloter, brandmän eller poliser ville Krister bli gymnastiklärare. När han var elva år gick han med i friidrottsklubben SAI och friidrottandet blev en stor del av hans liv. Han upplevde en stor gemenskap och sammanhållning i en grupp på tio jämnåriga idrottare. Under ledning av tränare Sven Barnell var det tre som tränade hårt och smart, gick vidare och slogs om medaljer på svenska mästerskap. Mellan åren 1978-1988 tillbringade Krister all sin fritid på träning och tävling. Höjdpunkterna var två JSM-brons på 400 m häck (1986 och 1987) samt en landslagsplats på samma distans 1987. År 1986 fick han ett friidrottsstipendium för studier i San Diego, USA. Oturligt nog slet han av en hälsena ett par år senare. Då han insåg att idrottskarriären var slut ställdes siktet om till studierna.
Forskarkarriären Det var nu intresset för miljöfrågor vaknade, icke minst beroende på miljökatastrofer som Tjernobyl, Exxon Valdez och medvetenheten om Ozonhålets förstoring. Efter examen och diverse volontärjobb och en tjänst på KFUM:s riksförbund hamnade Krister på FN:s livsmedelsorgan (FAO) i Rom. I jobbet med skogsfrågor kom han i kontakt med professor Elinor Ostrom och hon erbjöd honom en doktorandtjänst på Indiana University i USA. Krister tackade omgående ja till doktoranderbjudandet. Samarbetet mellan Ostrom och Krister fortsatte i USA och de skrev bland annat en bok om bistånd tillsammans. En av Kristers höjdpunkter i forskarkarriären var när han fick följa med Elinor Ostrom till Stockholm när hon mottog Nobelpriset i ekonomi 2009. Efter Indiana University har han varit biträdande professor vid University of Colorado, gästforskare vid Harvard och innehar nu en professorstjänst, forskning och undervisning på heltid, vid University of Colorado (Boulder).
Forskningsmål Vad handlar din forskning om? -Hur politiska reformer inom statsapparaten kan påverka hur människor förhåller sig till naturresurser och hur man kan lyckas styra naturresursanvändandet i en mer hållbar riktning. Jag angriper dessa frågor från ett lokalt perspektiv. Varför vårdar somliga naturen medan andra förstör den trots att de formellt lever under samma lagar och förordningar? Vi har upptäckt att ett ohållbart förhållande till miljön inte bara handlar om kunskap och pengar, vilket är en vanlig förutfattad mening, Det finns inget vetenskapligt stöd för detta samband. De största miljöbovarna är oftast de rika och välutbildade. Vår hypotes är att det handlar om faktiska regelverk och hur engagerade lokala resursanvändare är i skapandet och genomdrivande av regler. Mycket hänger på om lokala företrädare tror på initiativet och känner sig delaktiga. Kort och gott kan man säga att ”hemsnickrade lösningar” som byggs från grunden, erkänns och backas upp av statsmakten, har större förutsättningar att ge resultat. Min forskarmission är i grunden att bidra till en bättre miljö som i sin tur leder till att människor får det bättre. Det behövs bättre styrformer för att lyckas med detta, framför allt i fattiga länder. Det saknas ofta en process och mötesplats där både resursanvändare och beslutsfattare kan mötas. Efter miljökonferensen i Rio (1992) har världens länder årligen rapporterat plikttroget vad länderna gör för att skydda naturens mångfald. Inför ett uppföljningsmöte i Sydkorea 2014 kontaktades jag och vårt team av Bolivias regering som var intresserade av att arbeta efter vår modell. Glädjande nog har de andra länderna antagit denna modell (åtminstone på pappret). Detta är ett exempel på att ett brett engagemang från en mängd olika aktörer och intressen är lika viktiga som forskningen om miljöförbättringar skall ske.
Hur är forskarmiljön i USA i jämförelse med Sverige? -Jag har ingen direkt erfarenhet av forskning på svenska universitet, men i USA finns det över 2 600 universitet så det går inte riktigt att jämföra. I USA är forskningen mer resultatinriktad och levererar man så får man också bra betalt, de mest eftertraktade professorerna kan tjäna 2,5 miljoner SEK om året, till och med på statliga universitet. Tyvärr befinner jag mig inte i de lönegraderna men det finns en stor marknad för akademiker i USA vilket också ger stora löneskillnader.
Staffanstorp då och nu Kommer du att återvända till Sverige? – Kanske men det är inte aktuellt nu. Familjen trivs bra i Boulder, ett härligt klimat och bra universitetsmiljö. På helgerna åker vi gärna skidor eller vandrar i bergen. När jag är ”hemma i Staffanstorp” kan jag konstatera att det är ett helt förändrat centrum och det är betydligt livligare i samhället än det var under min tid. Något jag alltid gör är att springa ett varv runt Staffanstorp, den så kallade ”Foodiarundan”. Ett varv runt Staffanstorp är knappt 10 km. En perfekt runda när man kommer hem och ska konstatera att det är som vanligt. För det är ju det som man vill att det ska vara när man kommer ”hem”.
Krister Andersson – professor på heltid vid University of Colorado, USA
