Joseph Kesselring skrev
1941 pjäsen ”Arsenik och
gamla spetsar”. Nu är det
dags att skriva om den.
Pjäsen handlar om två gamla systrar
– Abby och Martha – som bor i ett hus
tillsammans med sin bror Teddy. De två
damerna ägnar sig åt vad de kallar välgörenhet,
när de (enligt dem själva) sätter
stopp för det (antagna) lidandet hos äldre,
ensamstående män.
Med den nyaste rapporten om arsenik
i ris så blir saken mycket enklare att genomföra.
Pjäsen skulle kunna utspela sig
på ett äldreboende som de två systrarna
driver i egenskap av personal. De lockar
till sig ensamma äldre män till sitt boende
med löfte om att de ska få det riktigt bra
under sina sista år här på jorden. De har
fortfarande sitt ”välgörande” i tankarna
och de har kommit på hur de skall gå till
väga. De använder sig inte längre av arsenik
och fläderbärsvin utan har kommit på
ett mycket enklare sätt att göra det.
De inhandlar 100 säckar med ris, sedan
är det bara att sätta igång. Dieten de serverar
på boendet bygger helt och hållet på
ris. Till frukost risgrynsgröt, till middag
risotto och till kvällsmat ris à la Malta.
Till mellanmål kan de givetvis få några
riskakor om de vill. Är det någon som
vill ha något varmt och lugnande innan
sängdags – så kan de få en kopp varm och
närande risvälling.
Poängen är att de kan genomföra
alltihop helt lagligt. Att servera ris är inte
olagligt och igen kan sätta fast dem. Det
är helt enkelt de perfekta morden
