För 16 år sen, nästan på dagen, flyttade vi ut på landet. Utanför Staffanstorp hittade vi en avstyckad gård vi ville bli gamla på. Med egen brunn. Djupborrad brunn som enligt expert efter smakprov ”var väldigt bra vatten”. Ca ett år senare gick det ut en enkät till gårdarna runt omkring här om intresset om kommunalt vatten. Hälften av kostnaden skulle kommunen stå för och hälften skulle vi stå för. Lät ju bra, tyckte vi. Men det fanns inte tillräckligt många intresserade så det lad ner. Jag kontaktade då kommunen och frågade om vi kunde få det om vi betalade hela kostnaden. Det fungerar tyvärr inte så fick vi veta.
Sen dess har många gårdar fått nya ägare, barnvagnar har dykt upp på promenaden. Vi har fått nya grannar som också fått 3 barn. Ja, internet har hänt sen dess. Jag har försökt få till en ny undersökning men man hänvisar till den för ca 15 år sen och hur lite folk det var som var intresserade.
Här sitter jag då men en 3-månaders bebis och släpar på flaskor som jag fyller på när jag är på besök i stan. Grannar jag pratat med som också har flaskbarn kör köpevatten. Tidningen skriver om sinade brunnar och otjänligt vatten. Den gamla pumpen har gett upp efter 30 år i tjänst. Nu är vi i processen om att undersöka om vårt vatten har bakterier eller något som kan skada oss. I dagarna har vi fått erbjudande om att få fiber indraget till oss.
Jag undrar var prioriteringen finns? Man ska gräva fram till oss i så fall från ”stora” vägen. Man måste ha tillstånd från markägaren. Liknande förfarande som vid framdragningen av vatten. Ett av problemen är att vår gård ligger precis i utkanten av kommunen. Nästa husklunga neråt vägen tillhör Lunds kommun. Ett förslag vore ju ett samarbete, kanske kommunerna emellan. För det är galet att i Sverige 2016 så kan jag ha ett supersnabb internetuppkoppling via fiber innan jag har rent vatten i kranen från kommunen.
Gigi Persson
