Sportlovet har precis ägt rum i Skåne och jag tror att de flesta barnen har njutit av att vara lediga. För föräldrar kan sportlovet innebära en stress, både arbetsrelaterat och ekonomiskt. Många föräldrar väljer att begära ledighet för sina barn under andra veckor än de utsatta ledighetsveckorna och nu förs en debatt kring en ledighetskultur från föräldrar som påverkar barnen och skolan negativt. Själv hävdar jag att ledighetsveckorna blivit en klassfråga.
Vi har en skolplikt i Sverige, vilket är helt fantastiskt! Det betyder att barn i Sverige har en rätt att få utbilda sig och detta ska ske under 178 dagar från augusti till juni. Det betyder därmed att barn är lediga de resterande 187 dagarna om året. Enligt skollagen som kom 2010 har rektorer fått större frihet att bevilja ledighet från de 178 dagarna.
Dessa ledighetsansökningar har ökat markant och många skolor har beviljat elever ledighet flera veckor per år. Nu har detta börjat debatteras. I ledare har det beskrivits att föräldrar har fått en attityd som gör gällande att skolan är en serviceinrättning, som ska anpassa sig efter den plan som familjen har. Enligt OECD beror de sämre resultaten delvis på att föräldrar inte påvisar vikten av att utbilda sig.
OM det är så att föräldrar inte tar sina barns skolplikt på allvar borde ni skämmas! Ni borde skämmas över att ni inte sänder signalerna till era barn att utbildningen faktiskt är det verktyg som gör att barnen har störst chans att få förverkliga sina drömmar. För mig är den omtanken lika stor och viktig och självklar som att barnen får på sig vantar när det är väldigt kallt ute!
Däremot ställer jag mig frågande till hur upplägget för ledigheten ser ut i skolan. Av alla dessa 187 lediga dagar har föräldrarna inte en dag de kan styra över själva. Någon har beslutat att alla skolbarn ska vara lediga vecka 44, och om du bor i Skåne är det sportlov vecka 8 och i Stockholm vecka 9. Dessutom måste vi ha påsklov. Jag lider med de föräldrar som har högst arbetsbelastning just dessa veckor. I dagens globaliserade värld finns även möjligheten att resa till en relativt greppbar peng, men för de familjer som vill åka iväg under dessa veckor måste de ibland betala mer än fem gånger så mycket som under andra veckor. Detta är såklart bra för resebolagen men det drabbar barnen i slutändan, då föräldrar ibland betalar mer än vad de har råd med för att få åka, eller få stanna hemma trots att de normalt sett hade haft råd.
Jag tror att alla skulle tjäna på att hitta ett flexiblare system för dessa veckor som barn är lediga under terminerna. Vill vi hitta problem med detta förslag så går det givetvis att hitta. Men jag vill lyfta blicken från skolan och se på samhället som helhet. Stressade föräldrar, barn som mår dåligt och sjunkande skolresultat hänger ihop och kräver därför rejäla förändringar och jag tror att detta vore ett bra inslag. Dock finns det ett grundläggande och oförhandlat krav, föräldrar ska säkerställa att skolan inte blir lidande!
