Vi i Staffanstorp kan vara stolta över att ha vår alldeles egen Idol-stjärna. Molly Medic, 20, kvalade in bland de 32 bästa deltagarna i tävlingen. Här berättar hon om sin känslomässiga resa genom Idol 2014.
– Jag hade sökt till Idol året innan men gick inte vidare. Jag sjöng en soul-låt från 70-talet det året, så i år valde jag rent strategiskt en Lady Gaga-låt. Något som är 2014.
Hon hade egentligen inte planerat att söka i år då hon kände sig nedslagen över förra årets utslagning. Mollys bästa kompis övertalade dock henne att söka då hon faktiskt är en musikalisk talang; hon har gått i sju olika körer, spelar gitarr och piano.
– Musiken är mitt sätt att
uttrycka mig, säger Molly.
Molly kom vidare i första momentet i Malmö, som är uppdelat i tre delar. Första juryn består av sångpedagoger. Går du vidare där får du träffa produktionsbolaget, därefter den ”riktiga” juryn känd från tv, bestående av Laila Bagge, Anders Bagge och Alexander Bard. Man går vidare till tv-juryn om man är duktig, tror att man är duktig eller om man är rolig. Om man gör bra tv så att säga. Tävlingen innebär extremt mycket väntan; första gången Molly skulle träffa juryn fick hon vänta i åtta timmar innan hon kom in. Hon gick vidare med tre ja från juryn och med en guldbiljett till Stockholm. Alexander Bard var särskilt förtjust i Molly på hennes audition.
– Väntan är det jobbigaste i hela tävlingen, men även stressen och pressen är påfrestande, säger Molly.
Nästa moment var i Stockholm dit hon kom tillsammans med 90 andra deltagare, där fick hon träffa juryn på nytt. Det första momentet, ”chours line”, går till på följande sätt: tio personer går in på scen i taget och får mellan tio och 30 sekunder på sig att visa vad de går för. I år var upplägget lite annorlunda. Alla som fick tre ja på sin audition tidigare gick direkt vidare till moment två i Stockholm. Resterande som fick två ja fick sjunga. Efter många timmars väntade var cirka 65 personer kvar i tävlingen.
Nästa steg var gruppmomentet där deltagarna delades in i grupper om fem, lite efter ålder och genre. Grupperna fick välja mellan fem låtar och Mollys grupp – som bestod av fem tjejer, bestämde sig snabbt för låten ”I wan’t it that way” av Backstreet boys, då de kände att de kunde göra mest av den låten.
– Gruppmomentet var både kul och svårt, säger Molly, men jag hamnade i en grupp med fyra duktiga tjejer och vi kunde ge varandra bra feedback vilket kändes tryggt. Min största rädsla var att hamna i en grupp med helt oerfarna personer.
Alla i Mollys grupp hade olika erfarenhet och särskilt två av tjejerna var extremt duktiga, trots detta syntes de knappt i tv-rutan, vilket Molly tror beror på att de helt enkelt var för duktiga för Idol. Som hon själv uttrycker det så var inte Idol redo för några nya souldrottningar även om svenska folket nog är det. Mollys grupp var den sista som skulle bedömas. Molly och en till i gruppen gick vidare men inte de två som Molly tyckte hade gjort sig mest förtjänta av att gå vidare. Trots att hon själv gick vidare grät hon då de talangfulla vännerna fick åka hem.
33 stycken klarade sig igenom gruppmomentet och fick åka tillbaka till hotellet. De var inte tillbaka förrän vid midnatt och var väldigt trötta eftersom de bara fått sova tre timmar natten innan. När de anlänt till hotellet fick de varsitt papper och en mp3-spelare. Molly hade otur och fick en spelare som inte fungerade, dessutom hade hon ont i halsen och svårt att välja låt då hon var så trött att hon knappt kunde tänka klart. Situationen räddades dock av en tjej som lånade ut sin mp3- spelare. Molly började inte öva förrän klockan slagit ett. Stressen var enorm då de skulle vara på plats på Circus i Stockholm klockan sju nästa morgon. Molly somnade klockan tre på natten av mycket ångestladdad övning inför morgondagens moment.
Det var solosång som gällde och Molly hade valt låten ”No one” av Alicia Keys, en version med sänkt tonart då rösten inte kunde bära de höga tonerna på grund av överansträngning. Nu skulle deltagarna in och sjunga för juryn med liveband. Hon glömde delar av texten och fick improvisera samtidigt som hon svävade ut lite för mycket på grund av att rösten var kass och skakiga nerver. Hon var missnöjd med sin prestation och mycket skeptisk till att gå vidare i tävlingen. Alla deltagare, utom en, fick samma besked av juryn – de skulle överlägga tills dagen efter. Nu var det 32 deltagare kvar i tävlingen.
Efter solomomentet fick de sin första lediga dag. Enligt Molly var det den roligaste dagen i hela tävlingen. Det var god mat, filmkväll och en chans att varva ner och tänka på annat. De fick lära känna varandra, spelade piano, sjöng på skoj och fick njuta av musik på det sätt som Molly tycker att musik ska avnjutas. Det fanns inga kameror så mjukisbyxorna åkte på och de ”chillade” och njöt av ledigheten på ett lyxhotell.
Dagen efter åkte alla till Globen där de skulle få veta om de gått vidare i tävlingen eller inte. Återigen lång väntan och krypande nervositet inför vad som komma skulle. Slutligen började de kalla in deltagarna två, tre stycken i taget. Eftersom det är tio-årsjubileum för Idol i år var det bara 16 som skulle gå vidare. Där tog Mollys resa genom Idol-tävlingen slut. Hon var inte helt nöjd med sina prestationer, ändå åkte hon hem med känslan av att det är en väldigt stor bedrift att ha kommit med bland de 32 bästa deltagarna av 13700 sökande.
Resan genom Idol slutade där men Mollys musikaliska resa är långtifrån slut. Hon studerar nu till musiklärare och fortsätter att spela och sjunga. Hon har alltid haft musiken i generna då hela familjen är musikalisk.
