Det har varit svårt att undvika den uppståndelse som var på Gotland i samband med att en rullstolsburen kvinna anmält att hon blivit våldtagen av flera män. Skälet till uppståndelsen var de aktiveter som följde efter att de sex män som anklagades släpptes fria. Demonstration som spårade ur, hot mot åklagare som avsade sig uppdraget och attacker mot asylboende i närheten. Hur kan ett, tyvärr i mängden av flera, våldtäktsfall skapa sådana irrationella följder?
Våldtäkt är nog det mest förnedrande man kan uppleva som kvinna (och man, även om det är ovanligt att män blir våldtagna). Att det används som terrormetod i krig är väl det ultimata tecknet på att det används för att förnedra någon, skapa rädsla, förtvivlan och osäkerhet. Och då har vi inte ens kommit in på de fysiska och psykiska skador som kvinnor kan få under en våldtäkt, skador som man helst inte vill prata om, som man skäms för att söka vård för, som är tabubelagt, och som följer med kvinnan i resten av hennes liv.
Kvinnan polisanmälde direkt händelsen enligt målsägarbiträdet. Polisen grep därefter sex män för våldtäkten som sedan i två omgångar släpptes på fri fot på grund av bristande bevis. Enligt åklagaren har en av männen medgivit att han haft sex med kvinnan och ytterligare en av männen kan knytas till platsen. Men vad som händer därefter får oss nog alla att höja på ögonbrynen. Enligt målsägarbiträdet framfördes kritik för att kvinnan inte gjorde tillräckligt motstånd. Jag vet, ni hörde rätt, den rullstolsburna kvinnan, vars rullstol var fråntagen henne, fasthållen av flera män, gjorde inte tillräckligt motstånd. Efter detta utbröt en våg av händelser. Åklagaren blev hotad, ett asylboende vandaliserades och en oanmäld demonstration spårade ur och specialpolis fick tillkallas från Stockholm.
Vari ligger felet för det kaos som uppstod? Det finns ju flera fel identifierade. Demonstrationer ska anmälas och att denna inte var anmäld var väl ett tecken på att folk var så förbannade att man inte brydde sig om eventuella följder. Att hota en åklagare som utför sitt arbete känns så långt från en demokrati man kan komma. Och att attackera ett asylboende var väl ett sätt att få upp frågan om nationalitet på de misstänkta förövarna som media inte redovisat.
Jag är den första som skriver under på att Sverige havererat i sin migrationsprocess. Om det får jag skriva vid senare tillfälle. Men det som hänt här är faktiskt inte en integrationsfråga.
Det som hänt är att en kvinna, rullstolsbunden, enligt egen utsago sagt att hon blivit våldtagen och att hon efter upprepade nej-sägande ändå utsattes för övergreppet. Jag är upplärd att ett nej alltid är ett nej, Detta faktum verkar vara svårt att förstå på vilket språk som helst. Det sker ju väldigt många våldtäkter i vårt land. De allra flesta sker i hemmets så kallade trygga vrå. Någon nära dig anser sig ha rätten att våldta dig. Eller någon som råkar se din kjol på väg hem från krogen anser sig ha rätten att våldta dig. DET är det stora problemet. Och det som gör mig arg så jag kokar är att lagstiftningen är uppbyggd på det sätt att kvinnan allt som oftast ifrågasätts i till vilken grad hon gjort motstånd. Hur svårt ska det vara att bygga en lagstiftning med innebörden att ett nej är ett nej?! Denna stackars kvinna på Gotland är bara en i mängden som tagit mod till sig, gått till polisen och anmält en våldtäkt och därefter blivit ifrågasatt. Och gällande skulden hos männen, oavsett nationalitet, anser jag att alla de män som kunde knytas till platsen borde dömas. Att se på när någon våldför sig på någon annan utan att ingripa är ett lika stort brott som att utföra själva handlingen!
