Sverige är ett land som står inför en mängd stora utmaningar. En sjukvård som havererat och börjar kosta liv, skolresultat som rasat gentemot andra länder, en asylprocess som är alldeles för lång och en integrationsprocess som totalt misslyckas. Det är en misstro mot samhället som tar sig uttryck i sönderbrända bilar och våld mot varandra. Dessutom känner man en allmän otrygghet inför terrorangrepp som sker i omvärlden. För mig kan det ibland kännas uppgivet och jag inser att det är ett resultat av att vi haft det alldeles för bra alldeles för länge. Är loppet kört? Jag tror inte det, men det kanske är dags att vi lär oss av historien.
År 1948 hade vi en värld som var sargad efter ett världskrig. Människor led, hus var raserade och ekonomin var körd i botten i många länder. Jag har svårt att förstå att någon skulle kunna känna en framtidstro i denna situation. Den 10 december 1948 hände dock något mycket mäktigt. FN:s generalförsamling antog en allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna. Beslutsfattare från hela världen beslöt sig för att nu var det nog. Mänskliga rättigheter skulle gälla över hela världen, för varje individ. För mig är detta ett ledarskap som imponerar. Hur orkade man se förbi alla sönderbombade hus? Jo, man ville se en bättre värld.
Med dagens alla utmaningar som kan göra att man känner sig matt är det dags att göra två saker, dels att gå tillbaks och lära av historien genom att läsa grundtexten i de mänskliga rättigheterna och dels hitta politiker som sätter sin egen valperiod åt sidan och höjer blicken för att vilja skapa förändring.
”Artikel 1. Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.”
Detta är den första artikeln av de 30 artiklarna som finns att hämta i förklaringen. Men den säger allt. Lika i värde betyder att du och jag är värda lika mycket, oaktat kön, oaktat sexuell läggning eller religion och oaktat bakgrund. MEN ”vi har utrustats med förnuft och samvete och bör alltså handla mot varandra i en anda av gemenskap”. Det betyder att vi också har skyldigheter. För mig betyder det att vi bryter mot mänskliga rättigheter när en 15-åring släpps fri för ett knivdåd på grund av hans låga ålder. Det betyder också att vi bryter mot mänskliga rättigheter varje gång en flicka blir utsatt för hedersrelaterat brott. Familjens heder är totalt oviktigt, för vi är ”alla människor födda fria och i lika värde”. Jag har därför mycket svårt att se kvinnor som måste dölja sig med slöja. Detta är en kulturell tolkning av en religion som uppstått under en tid då kvinnors rättigheter inte var densamma som mannens. Om FN-förklaringen ska efterlevas borde då också mannen beslöja sig.
När den 30-åriga kvinnan, på grund av platsbrist, skickades hem från kvinnokliniken i Lund med misstänkt havandeskapsförgiftning och återkom med ett dött foster i magen dagen efter, så har vi brutit mot mänskliga rättigheter. Denna kvinna och detta foster var värd lika vård som de andra kvinnorna på kliniken. Förklaringen finns att hämta i det stora systemfel som måste föreligga i sjukvården. Om detta vittnar det missnöje som både läkare, sjuksköterskor och patienter känner. Ledningen för sjukvården i hela Sverige borde sätta sig ned i ett nationellt krismöte för att lösa systemfelet. Ingångsvärdena kan inte vara hur läkarna och sjuksköterskorna ska få det bättre eller hur patienterna ska ha det, eller hur man kan göra politisk vinning beslutet. Enligt artikel 1 står det att vi ”utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap”, det vill säga en lösning som underlättar för alla.
I ett land där vi tagit fred för givet i många år, har vi kunnat fokusera så enormt på de små detaljerna att vi glömt att se hur helheten påverkas när omvärlden förändras. Vår förmåga att anpassa oss är minimal. Det gör att vi, enligt mig, bryter mot de mänskliga rättigheterna i all välmening. Vi har byggt upp ett system som bygger på att allt är frid och fröjd. Så är nu inte fallet, det är dags att göra som 1948, höja blicken och komma med nya lösningar. Och lösningarna tar sitt ursprung ur de mänskliga rättigheterna, som vi alla borde kunna utantill!
