I år gästas Mat- och Resmässan en av Sveriges mest populära kockar och krögare; Tareq Taylor.
Tareq håller föredrag vid två tillfällen under dagen och finns däremellan på plats för, som han själv säger, ”om någon vill prata med mig”.
Spegelns gissning är att kön till Tareqs monter kommer att vara lång!
Krögare, kock sedan mer än ett kvarts sekel, föreläsare och författare. Ska vi lägga något mer till listan, Tareq?
Nej, jag tycker det räcker så.
När visste du att det var mat du skulle ägna dig åt i ditt liv?
Det har jag vetat redan sedan jag var liten. Jag hängde med mamma i köket. Redan när jag var fem år lärde hon mig olika recept. Min pappa var också duktig på mat. Morfar stod för matlagningen vid alla högtider. Det var han som fick mig att tänka på att man faktiskt kan ha mat som yrke. Då var jag nog sju, åtta år.
När jag kom till högstadiet och skulle välja inriktning, var det där med kock inget svårt val.
Du har i olika perioder ägnat dig åt det svenska, italienska, franska och japanska köket. Vilket är din favorit?
En misch masch av allt. Ett tag var det roligt med det renodlade nya, nordiska köket. Det var en spännande utmaning att exkludera allt annat. Men idag har det nordiska köket så mycket självförtroende att man kan blanda in annat också. Gärna använda det som finns nära, men vara fri att blanda in andra smaker också. Något favoritkök har jag med andra ord inte.
Du drev tidigare den kritikerrosade restaurangen Trappaner i Malmö, men valde sedan att sälja och istället ägna dig åt Slottsträdgårdens Kafé. Är det inte mer prestigefyllt, för en kock av din kaliber, att driva en finkrog än ett kafé?
Mat är alltid intressant, oavsett om den serveras på en restaurang eller på ett kafé.
Trappaner var aldrig menat som finrestaurang. Jag och kollegaville skapa ett ställe med mat och dryck där man enkelt kunde slinka in. Som på kaféer i Köpenhamn, vattenhål där man har trevligt och laddar batterierna.
När så recensenter kom och åt hette det plötsligt gourmetmat. Med tiden tog den ambitionen överhand. Folk började titta på oss som en restaurang istället för som ett kafé och vi slukades upp av den vardagen. Det fanns mycket positivt i det. Trappaner kändes som mitt livsverk. Men så gick min kompanjon in i väggen. Jag fortsatte i tre år, men det är tungt att ensam driva en restaurang av den kalibern. Det ligger många, många timmar bakom skapandet av sådan mat och den sortens upplevelse.
Så du valde att sälja?
Jag valde att inte jobba livet av mig. Med facit i hand tycker jag att jag valde alldeles rätt. Det råder för mycket snobberi i fine dining-världen. Mat, dryck och vänligt bemötande ska alltid finnas, inte bara för dem med stora plånböcker. Det ska vara trevligt, med bra mat och enkelt att slinka in. Men ju finare och dyrare det blev, desto mindre slank man in. När jag sålde och öppnade i Slottsparken kändes det som om jag åter var i mina egna kläder. Nu jobbar jag med de bästa råvaror som vi kan hitta, på ett ställe som är trevligt och professionellt på alla sätt. Omgivningarna är enklare, men i mitt tycke faktiskt vackrare.
Jag älskar att besöka fine dining-krogar, men det är inget jag känner att jag vill driva igen. I varje fall inte just nu.
Parallellt med Slottsparken har du hinnit med att göra internationell TV om det nordiska köket. Berätta!
Anders Eklund, god vän som också bor i Lomma, frågade om vi inte kunde göra TV tillsammans. Jag svarade ja, men sedan hände inte mer. Så tog vi upp idén igen, med min idé om att visa upp det nya nordiska köket, ”Tareq Taylor’s Nordic Cookery”.
Vi har gjort två säsonger och 20 program. Nu ska vi göra tredje säsongen, med ytterligare tio program. BBC nappade ganska direkt, även amerikanska Fox TV, Good Food UK och tv-bolag i Nya Zeeland, Tyskland och Turkiet. Vi har upp emot 82 miljoner tittare.
Om vad kommer dina föredrag på Mat- och Resmässan att handla?
Förmodligen om det jag har upplevt under inspelningarna av ”Tareq Taylor’s Nordic Cookery”. Under ett och ett halvt års inspelningar har jag haft förmånen att resa runt och se vad som händer i Sverige, Norge, Danmark, Finland, Åland och Färöarna. Här finns idag en grund att stå på som absolut inte fanns för fem till åtta år sedan. Jag tycker vi ska öppna ögonen och blicka ut över det vi har och som håller på att gå oss förbi. Jag har mycket att berätta, många vackra bilder att visa och även lite filmklipp. Hoppas jag kan inspirera någon till att ta steget och prova något nytt.
Och mellan dina båda föredrag?
Då finns jag och mina böcker vid min monter… om någon vill prata med mig.
2014.01.14, Ann Mellblom för Spegeln
