Kan man som ansvarig politiker skylla på att man fått felaktigt underlag? Självklart inte!
Men det gäller inte bara ordföranden utan även vice ordförande och övriga nämndsledamöter. Man måste ta det fulla ansvaret som politiker och se till att skaffa sig information och korrekt underlag. Detta är inte tjänstemännens ansvar..
Är det en tröst att pengarna kommit våra barn och ungdomar till godo? Är det kanske så att det är i själva budgetprocessen felet ligger? Man har helt enkelt budgeterat för lågt. Redan i höstas bad Pierre Sjöströmbett om ett klarläggande angående befarat underskott så helt oväntat borde det inte vara för BUNs ordförande.
Nämndens vice ordförande Gisela Nilsson skriver dessutom i ett svar till Sjöström att man vill ha utrymme för nya satsningar inom skolan – trodde hon möjligen att detta skulle vara gratis! Även liberaler borde kanske ibland lyssna på andra partiers företrädare.
Det finns dock andra problem än en överskriden budget.
Det som bekymrar nämndens vice ordförande Gisela Nilsson – om man ska tro på vad Christer Nylander och hon skriver i Spegeln nr 4 – är det den stora bristen på ordning och reda i skolan och därmed också problem med studiero och inlärning som är i fokus. De menar också att vi måste värdera skolan högre. Javisst, men det är att vakna sent!
Vad har hänt med vårt skolsystem? Jag har själv varit gymnasielärare, speciallärare, lärarutbildare, facklig förtroendeman och kommunal skolpolitiker under hela mitt yrkesverksamma liv och har alltså upplevt många olika skeden i vår skolhistoria men aldrig en sådan katastrofal situation som nu. Och vad beror detta på?
Vår tidigare utbildningsminister Jan Björklund saknade inte ambitioner men ibland blev det bara för mycket. Fp genomförde i regeringsställning omfattande reformer – för många reformer på för kort tid Skolan hann inte med. Vem fick betala priset – jo lärare och elever. Lärarna – som utbildningsmässigt har hög klass – har inte en chans att hinna utföra ett kvalificerat pedagogiskt arbete då tiden måste användas till rapportskrivande istället för undervisning. Hur ska en seriös lärare ha en chans att hinna se och korrekt bedöma varje enskild elev? Hur ska man hinna ge varje elev de verktyg som behövs för att nå de uppsatta kunskapsmålen? Lärare måste få förutsättningar att utvecklas i sitt arbete, en bra arbetsmiljö och en lön som värderar lärarjobbet som ett av våra viktigaste yrken. Dåligt genomförda reformer ökar den administrativa arbetsbördan för lärare. En redan stressad och pressad yrkeskår får göra mer av allt i stället för att lägga all viktig tid på att höja kvaliteten i undervisningen och finnas till för varje elev. Staten har därmed kraftigt ökat arbetsbördan för lärare.
Man glömmer lätt att då reformerna haglar tilltar stressen och det ges ingen tid för genomförande och reflektioner.
Lärarnas arbetsuppgifter har alltså blivit alltmer av icke pedagogisk art – rapportskrivande, samtal och konferenser är snart merparten av arbetsuppgiften. Var tar undervisningen vägen? Är det datorerna som ska ersätta den personliga lärarkontakten? Det tycks viktigare att varje elev förses med egen laptop än att lärare är närvarande och undervisar. Därmed inget ont om datorer i undervisningen men de ska vara komplement och inte ersättning för lärarkompetens.
Ett effektivare och billigare sätt att få skolan att fungera bättre skulle vara att befria lärarna från deras tvångströjor och ge dem chansen att åter fungera som professionella undervisare. Detta skulle ge dem tid att förbereda sina lektioner ordentligt. Det skulle också ge dem möjlighet att fortbilda sig i de avseenden som de själva känner att de behöver förkovra sig i. Därigenom skulle de och deras elever må bättre och eleverna skulle också lära sig bättre.
Nylander/ Nilsson efterlyser alltså ordning och reda i skolan och efterlyser föräldraansvar. Bra – men det ska ske i samarbete med elever och skolpersonal. Lärarna har nu äntlige fått befogenheter som krävs för att upprätthålla ordning och arbetsro, till exempel möjligheten att splittra gäng och beslagta mobiltelefoner men samtidigt ökar antalet anmälning från föräldrar där lärare uppträtt kränkande mot elever då de har använt sig av just dessa befogenheter – samtidigt som lärarkåren får utstå allt fler kränkande behandlingar från elever och föräldrar. Ordning och reda löser dock inte problemen i dagens skola – det krävs betydligt mer. Brist på ordning och studiero är snarare konsekvenser av den politik som Nylander/Nilssons eget parti genomfört.
Det blir lite patetiskt att läsa att de nu vill ge verktyg till lärare, rektorer och övrig personal – verktyg som de själva varit med om att plocka bort.
Lena Folkpartiet
Lena Persson
Oberoende socialliberal och tillika pensionerad gymnasielärare, lärarutbildare, skolpolitiker och facklig företrädare
