Siffror från skolverket visar att andelen elever som är obehöriga till gymnasieutbildning ökar. Skolplikten upphör efter nian och man är då enligt lag inte längre tvungen att gå i skolan. För de elever som vill fortsätta sin utbildning men inte är behöriga finns introduktionsprogrammen som gör att alla elever har möjlighet till att börja på gymnasie.
“Kometskolan” står det med stora bokstäver ovanför dörren till den lilla skolan. Den välkomnande doften av kaffe och te gör att det blir lätt att glömma hur kylig denna höstdag är när jag går in i byggnaden. Jag sätter mig i biblioteket för att vänta på att få prata med en lärare. “Ska du börja här?” hör jag när jag sitter och granskar böckerna. Jag vänder mig om och möter en nyfiken blick av en av skolans elever. Nej, säger jag och ler, och förklarar att jag är här för att skriva ett reportage.
Det är väldigt lugnt. Då och då hörs skratt från eleverna som sitter och spelar kort tillsammans. Jag hade gärna haft en skolmiljö som denna själv, tänker jag innan jag blir avbruten av Dick som hälsar glatt. Han undervisar i SO på skolan, och föreslår att vi sätter oss i ett klassrum. Jag känner hur nyfikna blickar träffar mig när jag följer Dick förbi borden mot klassrum A bredvid ingången. När vi går in i klassrummet och jag ser hur litet det är blir jag väldigt förvånad. Whiteboardtavlan tar upp nästan hela väggen, och i mitten av rummet finns två bord och några stolar. Det har alltid varit självklart för mig att ett klassrum ska ha plats för ett trettiotal elever. Jag förstår då att introduktionsprogrammet måste skilja sig mycket från grundskolan.
Man kan gå introduktionsprogrammet på grund av flera olika skäl. Kanske har man inte har fått tillräckligt många betyg i grundskolan för att komma in på gymnasiet. Det finns även dem som kommer hit för att lära sig svenska språket, och när de har gjort det börjar de då jobba för slutbetyg i årskurs 9 så att de också kan komma in på gymnasiet. Alla här har en egen individuell studieplan, till skillnad från grundskolan där alla elever har samma studieplan som alla andra. Men alla elever på skolan jobbar mot samma sak, att studera vidare på gymnasiet.
I Sverige är det inte skolplikt efter grundskolan, vilket innebär att man inte måste gå på gymnasiet. Man är alltså inte är tvungen till studera mer efter man har gått ut nian. Trots detta väljer flera elever att gå på Kometskolan för att kunna studera vidare på gymnasiet.
-
Jag är här för att det inte gick så bra i grundskolan, men nästa år ska jag börja gymnasiet. Jag brukade gå på en skola med mycket fler elever, men det är lugnare här, och man får mycket mer hjälp av läraren, berättar en av skolans elever.
-
Jag går här för att lära mig svenska som andraspråk. Jag har bara varit i Sverige i tre år, så jag kan inte jättemycket, men jag planerar att börja gymnasiet näst-nästa år. Det är en bra skola, jag trivs här, berättar en annan elev.
Kometskolan har funnits i dessa lokaler sedan 2013, då den flyttade dit från kometvägen och kom närmare skolpsykologerna och specialpedagogerna, då resurscentrumet ligger i andra halvan av byggnaden. De är support för skolorna i Staffanstorp, och att ha dessa resurser så nära till hands är en klar fördel.
På skolan erbjuds SO-ämnen, NO-ämnen, matematik, svenska, engelska, musik, och svenska som andraspråk.
-
På schemat har vi även annat som inte har något att göra med betyg, som till exempel friskvård för att vi tycker att det är viktigt att ungdomarna rör på sig.
De spelar tennis, badminton, bowlar, springer i skogen eller gymmar. Två gånger i veckan erbjuds de fysisk aktivitet, vilket är väldigt bra för elevernas koncentration i skolan.
Dick, som var lärare på en grundskola innan han blev lärare på introduktionsprogrammet, berättar att det i grunden är det samma att vara lärare på introduktionsprogrammet som på en grundskola.
Men sättet att vara lärare är helt annorlunda. Han har inga klasser här. I en grundskola kunde han ha totalt sex klasser, då allt planeras klassvis, och han kanske individualiserar i klasserna så gott det går. Här har han totalt 18-20 elever som läser helt olika ämnen, och han måste då planera för varje individ. Det tog en stund för honom att lära sig att planera i lagom omfattning för ungdomarna, i och med att det blir mer planering riktat till varje enskild individ.
I lektionssammanhang när Dick har en klass har han ungefär 6 elever. Han har då mycket bättre koll på dem än om han hade haft 30 elever.
-
Vår relation blir väldigt snabbt tät, man skapar ett mycket bättre förhållande mellan elev och lärare när det gäller studierna här. Man känner sig mycket tryggare när man träffar sina ungdomar såhär.
Som elev är det också väldigt annorlunda. Tidigare har de kanske gått på en skola där det går 500 elever, men här går bara 35 ungdomar. Att vara så få gör att de är väldigt nära varandra, och det blir nästan som en familj. Mycket tyder på att undervisningen blir bättre i mindre grupper.
-
Man kommer närmare eleverna och jag tror att de kan slappna av på ett helt annat sätt här, det blir en ömsesidig respekt på ett helt annat sätt motsvarande grundskolan. Där är det mer “vi och dem”, här är det mer att vi jobbar tillsammans, förklarar en lärare på skolan.
Jag bär med mig min kopp te när vi går ut ur det lilla klassrum A och Dick visar mig runt skolan innan jag ska tacka för mig. Vi går förbi eleverna som spelar kort ut i uterummet, där det finns några pingisrack utspridda kring ett pingisbord. Dick berättar att pingisbordet finns där både av anledning till att eleverna ska ha möjligheter till att röra på sig mellan lektionerna, men även med baktanken för socialisering. Han berättar att det har gått fort i år med att skapa den känslan av att alla ungdomar tillsammans trivs ihop.
-
Det tror jag är en anledning till att det finns så många elever som inte klarade den stora skolan, man lyckas bättre här för att det är det lilla formatet. Här är det lugnt och stilla, och man är bland alla andra. Det är inte säkert att man tidigare har haft den tillhörigheten, utan man har gått ensam i korridoren och inte gått på lektioner på grund av det, man har kommit utanför det som är skolan. Det gör man inte här, det tror jag eleverna mår väldigt bra av.
