Då är det snart halvtid i Barn och utbildningsnämndens mandatperiod. Med tanke på vad som åstadkommits eller inte åstadkommits så borde ju oppositionen höras högt och tydligt.
Förra mandatperioden avslutades med ett inriktningsdokument innehållande en vision för framtidens skola. BUN:s ordförande Nino Vidovic var en av personerna bakom dokumentet där det bland annat stod att ”en skola som är framtiden har inte klasser, lektioner, stadier, elever eller lärare.” Dåvarande utbildningsministern betecknade det som något av det värsta flum han sett.
Vad har då BUN under moderaten Nino Vidovics ledning åstadkommit hittills under denna mandatperiod? På listan finns bland annat ett föreläggande med vite på 600 000 kronor för att Staffanstorps kommun skyndsamt ska åtgärda allvarliga brister i bland annat trygghet och studiero vid Baldersskolan. Baldersskolan skulle ju enligt Nino Vidovic bli en föregångskola med ny inriktning, nya lärmiljöer och tillämpning av modern pedagogik. Istället blev skolan, som kostat hundratals miljoner, föremål för mycket allvarlig kritik från Skolinspektionen. Lyckat eller misslyckat?
Vidare finns ett ”oväntat” underskott på nästan 23 miljoner med på listan över det som BUN lyckats eller misslyckats med hittills. Detta har resulterat i tuffa besparingar på skolorna och givetvis sämre kvalité för eleverna vilket bland annat Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund larmat om. Slutligen bör även den bristande hanteringen av nya Norra skolan nämnas. Vilket kaos! Och det är bara halvtid i mandatperioden. En gissning är att Nino Vidovics och BUN:s förtroende tangerar Åsa Romsons ”all time low” siffror fast på kommunal nivå.
Frågan är vad gör oppositionen? Det är en ganska högt arvorderad tjänst att vara oppositionsråd. Nog kan kommunivånarna då förvänta sig lite mer aktivitet av Socialdemokraterna som är största oppositionsparti och därmed innehar oppositionsrådsposten. Oppositionen borde ju utkräva ett ansvarstagande. För mig veterligen har inget sådant utkrävs. Och inget ansvar har heller tagits av någon politiker. Allt är med andra ord egentligen som vanligt i BUN.
Magnus Wibäck
Kommunivånare
Jag väntade mig ett långt försvarstal från Kristdemokraterna om varför man sviker sina vallöften, men istället väljer detta parti att i ett svar långt som ett ösregn att angripa socialdemokratin i en fråga som KD överhuvudtaget inte hade som vallöfte (LOV). Magnus Lunderquist skriver att KD fick in sina tre motioner i Alliansens program. Återigen Magnus Lunderquist! Vän av ordning undrar självfallet: När kan barnen räkna med att få en frukt i skolan? Knappast 2016 då KD röstade för Alliansens budget, som innebar besparingar motsvarande 5 miljoner kronor i skolans budget. 2017 tycks inte se ljusare ut, då det i skrivande stund fattas totalt 15 miljoner kronor i kommunens budget. När det gäller barngruppernas storlek kan vi konstatera att tack vare riktade insatser från den socialdemokratiska regeringen kan vi ha mindre barngrupper på tre av våra förskolor. Det är rätt att övriga förskolor för närvarande inte kvalificerar sig för statliga medel. Tre förskolor i vår kommun är en bra början och riktas där det behövs mest. Den tredje motionen som KD drog tillbaka handlade om en förenklad process för personer över 90 år som ansöker om särskilt boende. Alliansen utreder frågan och har efter nästan två års tid inte kommit tillbaka med något förslag. Så mycket är genomfört av den motionen.
Magnus Lunderqvist fortsätter med en mängd floskler om att I KD:s värld ska man få bestämma vart du vill bo, vilken omsorg du vill ha etc., vilket man tydligen inte får göra i en socialdemokratiskt styrd kommun. Sanningen är att i vår kommun saknas f.n. platser i särskilt boende och vi placerar en del medborgare i en socialdemokratiskt styrd grannkommun. När det gäller Lov (lagen om valfrihet) så värnar KD snarare aktörernas frihet och möjlighet att etablera sig i vår kommun, än att ge medborgarna en verklig valfrihet. I vår kommun kan exempelvis inte medborgarna välja ett kommunalt alternativ, där varje krona går till verksamheten (istället för i en del fall vinster i riskkapitalbolag som inte ens skattar i Sverige). Så var det men den valfriheten. Att låta medborgarna få möjligheten att välja ett kommunalt alternativ är i allra högsta grad att lägga makten hos medborgaren. Men i KD:s värld tycks inte ett kommunalt alternativ i särskilt boende vara ett alternativ som medborgaren ska kunna välja! KD:s subsidiaritetsprincip tycks bara gälla privata utförare och inte ett kommunalt alternativ, vilket påminner om Henry Fords färgval på T-forden. Vilken färg som helst, så länge det är svart. Vilken aktör som helst så länge det är privat. Vill därför avsluta med en fråga? Kommer medborgarna att kunna välja ett särskilt boende i kommunal regi i vår kommun framöver? Eller det är kanske för mycket valfrihet för KD?
Pierre Sjöström
Oppo(S)itionsråd
