Vi har va´d i Öja, vi har va´d i Öja. Vi har va´d i Herresta´ gäskivaregår´. Textraden är välkänd och hitlåten Öja, som är från 1997 var dansorkestern Trivs med Brogrens största hit. Brogrens orkester var under åren 1975, 1976 och 1978 Sveriges mest bokade orkester. År 1975 hade orkestern 259 bokningar från Trelleborg i söder till Uppsala i norr. Kapellmästare för bandet var Jan-Erik Brogren och han hade sin hemvist i Staffanstorp mellan åren 1979 till 1986, först på Vinkelvägen sedan på Lagerlöfs väg. Den minnesgode kan säkert dra sig till minnes att Trivs med Brogrens orkesterbuss ofta stod parkerad på den allmänna parkeringen vid Lagerlöfs väg.
Muraren som blev kapellmästare Jan-Erik Brogren hade sin första mantalsskrivningsadress i Rögla men föddes på Lunds lasarett 1938. Fadern var byggmästare och hade inga andra tankar än att sonen skulle in i byggsvängen som murare. Så blev det också men musikintresset tog överhand. Som så många andra sydskåningar i hans generation hade han lärt sig spela dragspel i Bruno Eberhards dragspelsskola i Tomelilla. Trots att han var både sångare och trummis i bandet var det dragspelet som blev hans signum. Tjugo år gammal bildade han sin första orkester, Teddy Boys. År 1962 var Jan-Erik Brogren och dansade på Tingvalla i Tomelilla och på dansbanan, till tonerna av Chubby Checkers Come on let´s twist again, träffade han sin Mercedes som kom att bli både hans och hans orkestrars klippa livet ut.
En publikfriare Vad gjorde Brogrens orkestrar (Trio med Brogrens, Trivs med Brogrens och Skånska Brogrens) till Sveriges mest bokade, topplaceringar på TV4:s Skånetoppen, skivförsäljningar på upp till 60 000 skivor m.m? Vem man än frågar i Jan-Erik Brogrens krets av f.d. orkesterkollegor eller anförvanter får man samma svar: Han bjöd publiken på det dom ville ha, han omgav sig alltid med duktiga musiker och framför allt var han en spelman ut i fingerspetsarna som kunde domptera, roa och hålla igång publiken. Vid ett tillfälle var Jan-Erik Brogren sjuk och ersattes med en annan musiker som rent musikaliskt höll absolut toppklass. I den populäre kapellmästarens frånvaro klagade publiken på att orkestern inte lät så bra som de brukade. Ett bevis på att ibland lyssnar publiken med ögonen! Tore Nilsson från Staffanstorp spelade trummor i Brogrens orkester mellan åren 1979 och 1987 och han framhåller Jan-Erik Brogrens enorma idérikedom när det gällde att marknadsföra sig själv och sin orkester. – Där Brogren var med hände det alltid något, han var en glad människa som hördes och syntes.
Tore Nilsson minns också en episod som utspelade sig vid en spelning på en logdans i Skarhult. Då kom en onykter herre och gjorde flera försök att äntra scenen under pågående dans. Jan-Erik Brogren knuffade bryskt ner honom från scenen vid varje försök. I pausen gjorde mannen ett nytt försök och då visade det sig att hans enträgna ärenden upp på scenen var för att köpa en skiva! Då skämdes den godhjärtade Jan-Erik Brogren varvid mannen fick skivan gratis.
Orkesterlivet inget liv hemma i stugvärmen Under Staffanstorpsåren hade Brogrens orkester stora framgångar, men med upp till 250 spelningar om året var närvaron och de sociala kontakterna på hemmaplan inte så påtagliga. Hade man en spelning en bit upp i landet fick bussen rulla ifrån Staffanstorp vid middagstid och när spelningen var slut 01.00 på natten, instrument och utrustning inpackat i bussen gick färden tillbaka. I bästa fall var man hemma tidigt på morgonen. Före flytten till Staffanstorp hade Jan-Erik och Mercedes bott i Svarte under många år och där hade deras tre barn växt upp. Som orkesterledare är man mycket frånvarande från familjen och har svårt att uppfylla rollen som den idealiske familjefadern. Mercedes fick dra det tunga familjelasset och Jan-Erik kom hem och var myspappa mellan spelningarna. Sedan Brogrens hade flyttat till, först Malmö och sedan Ystad, började ålder och turnéliv ta ut sin rätt men som så många andra i musik- och skådespelarbranschen blir det ett trauma när man inte längre har sin publik. Att bli bortglömd som artist klarar få av och därför hade Jan-Erik Brogren comeback- och avskedsföreställningar fyra till fem gånger innan han slutligen hängde av sig dragspelet och njöt sitt otium tillsammans med Mercedes, hundar och ankor i sin koloni Klondyke i Ystad. År 2011 avled en av Skånes största dansbandsledare, i en ålder av 73 år, i sviterna av en lunginflammation.
