• Staffanstorp –
  • Bara –
  • Dalby –
  • Genarp –
  • Hjärup –
  • Klågerup –
  • Lund –
  • Malmö –
  • Veberöd -
  • Åkarp
logo
Home / huvudnyheter / Föräldrar hoppas på kommunens skolsatsning

Föräldrar hoppas på kommunens skolsatsning

Septembersolen skiner över Staffanstorp när Spegeln möter tre hoppfulla föräldrar till skolbarn i kommunen. -Äntligen! Vi är glada över kommunens löfte om att även satsa på särbegåvade barn. Tidigare har det i stort sett varit upp till varje enskild lärare. Nu finns en uttalad vilja direkt från Barn- och utbildningsnämnden, säger föräldrarna Tina, Christel och Svava.

År 2010 förtydligades skollagen. Där står nu att elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås, ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling. År 2015 säger Staffanstorps kommun att man nu tar krafttag för att leva upp till Skollagens krav för alla elever, även de särbegåvade. Fem procent är särbegåvade Särbegåvade barn är ingen homogen grupp. De är alla unika individer, med den gemensamma nämnaren att de väldigt lätt och snabbt tar till sig ny kunskap. Vi pratar om barn som utan hinder slukar hela Harry Potter-sviten av böcker, sam-tidigt som de jämnåriga klasskamraterna fortfarande kämpar med alfabetet. Barn som på egen hand utforskar det koreanska alfabetet och sedan skriver brev. Barn som gör upp ett nytt, avancerat system för hur schack kan spelas. Ungefär fem procent av Sveriges befolk-ning – och därmed av Sveriges skolbarn – är särbegåvade och två procent har ett IQ på 130 eller högre. De avviker lika mycket från normen som den ungefär tvåprocentiga grupp som har ett IQ på 70 eller lägre, och som oftast placeras i särskola. Motsvarande anpassning finns inte för särbegåvade. -Vi vill inte ställa olika grupper mot var-andra, betonar de tre föräldrarna, men vi tycker att varje barn i skolan har rätt att bemötas och entusiasmeras individuellt, på sin nivå. Hopp som tänds och släcks Det kan tyckas vara ett ”kärt bekymmer”, att barnet har lätt för att lära. -Att vara förälder till ett särbegåvat barn är både skrämmande och spännande, sä-ger Svava, det gäller att hela tiden ligga steget före. De tre mödrarna enas om att de alltid har bemötts väl och positivt av skolväsendet i Staffanstorp, men att det kan vara mycket långt mellan ord och handling. Säkert finns viljan hos rektorer och pedagoger, men finns orken, förståelsen och kun-

skapen för särbegåvade barn? Finns resurserna? -Särbegåvade barn behöver utmaningar. Annars ledsnar de och börjar trumma i bän-ken, eller bara titta ut genom fönstret. Att ge fler matte-uppgifter till ett särbegåvat barn är inte att belöna. Det är att snarare att bestraffa. Oav-sett IQ är de barn och varför skulle de vilja jobba dubbelt så mycket som sina klasskamra-ter? frågar Tina retoriskt. Tre gånger har hon sett hoppets lampa tändas i sonens ögon. Tre gånger har han blivit lovad att få läsa ett extra språk – utmaningen han drömde om – nu senast i åttonde klass. Tre gånger har hon också sett hoppets släckas. Senast då endast två elever valt spanska och gruppen därmed var för liten för att förverkligas. Tina, Svava och Christel talar inte om svek. De väljer sina ord med stor försik-tighet. Men de önskar innerligt att skolan bättre kunde förstå särbegåvade barns be-hov… Innan det är för sent. Innan de där ljusen av hopp som släcks blir för många.

Skolan har försökt finna lösningar

Visst har skolan bjudit till. Christels elvaåriga dotter är tvåspråkig, engelska och svenska. Hon läser engelska med sina jämnåriga klasskamrater, men får en lektion i veckan med en amerikansk hemspråkslärare. -Hon är exalterad, stolt och tycker det är fantastiskt roligt. För att vara en liten byskola utanför kommunens större orter, tycker jag att man har hittat en briljant lösning, säger Christel.

Även Tinas son har i engelskan fått jobba ihop med en engelskspråkig klasskamrat: -Det var en bra utmaning som han gillade, men det var på mellanstadiet. Där fick han också matteböcker för högre årskurser. När han kom till högstadiet fick han räkna om sexans matte. Han var besviken. Nu har kommunens satsning gjort att han åter får lite mer utmaning i engelska och matematik. Svavas åttaåring har nyligen börjat på Montessoriskolan, där han har fått hoppa över en årskurs och går nu i en klass 3-5: -Efter en månad i den nya skolan känns det mycket positivt. Man har en öppen och intresserad attityd. Jag hoppas att det håller i sig. Hög IQ men fortfarande barn Den som är duktig på att springa fort får springa hur fort som helst. Skolan upp-muntrar till det. Barn som på två minuter förstår ett nytt räknesätt uppmuntras inte på samma sätt att ta för sig mer och bita i större utma-ningar. Ofta stannar det vid ännu fler tal av samma sort. Vem skulle inte tröttna? Ett olyckligt fenomen som Tina, Christel och Svava har stött på allt för ofta, är att skolan förväxlar hög IQ med mognad och höga prestationer. Man förväntar sig att barnen ska vara självgående, att de själv-mant ska be om fördjupning och förstå vad de behöver. -De är barn och det är ett stort ansvar att lägga på ett barns axlar, enas de om. -Jag kan också känna att det är viktigare att barnet entusiasmeras än att det pre-

sterar. Dessa barn har inte bett om att bli särbegåvade, och ska inte behöva trycka ner halva sin personlighet för att passa in i bilden, framhåller Christel. För tyvärr är det så; inte sällan känner särbegåvade barn sig annorlunda, men vill vara som alla andra. De anpassar sig, smälter in och tillåter sig inte att blomma ut. Eller kan det rent av vara så att de inte tillåts blomma ut?

Vad innebär löftet?

På frågan hur fullt eller tomt löftet från Staffanstorps kommun är, sitter de tre föräldrarna först tysta en stund. De söker varandras blickar innan de försiktigt svarar: -Det är så nytt. All samordning är fort-farande i sin linda. Talar man om större resurser? Om inte, var ska resurserna tas ifrån? Det är en stor uppgift man lägger på pedagogernas axlar. Kan vi bidra med något, gör vi det med glädje. Vi har ett för-äldraperspektiv, inget pedagogperspektiv och vi vill inte klampa in på lärarnas område, men vi är ordentligt pålästa. Det finns nätverk, som Mensas Gifted Child-ren Programme, med fantastiska förelä-sare som ställer upp och informerar. Vi vet inte vad löftena innehåller i praktiken, men vi hoppas väldigt mycket.

Kommentar från Nino Vidovic, Ordförande i Barn och utbildningsnämnden

Kunskapen om särskilt begåvade barn/elever och deras behov behöver generellt höjas, både i Staffanstorps kommun och i övriga delar av landet. Professor i pedagogisk psykologi Roland S Perssons definierar särbegåvning som ” Den är särbegåvad som kontinuerligt förvånar både kunskapsmässigt och tillämpningsmässigt genom sin osedvanliga förmåga i ett eller flera områden, både i skolan och i vardagslivet” Ett första steg i vår kommun under hösten och framöver är just att lyfta den generella kompetensen. Även om det är ett nytt fokusområde som Barn- och utbildningsnämnden har lyft fram, så är det viktigt att tänka på att dessa barn och elever alltid har funnits i våra verksamheter. Det finns därför flera goda exempel vi kan plocka fram för att lära av. Tidigare elever som fått chans att blomma ut, föräldrar som blivit lyssnade på i tidigt skede, men också de som har en helt annan historia att berätta, den som inte är lika positiv. Vi behöver lära från olika perspektiv. Detta tillsammans med att vi tar del av forskning ska höja medvetandenivån och kunskapsnivån hos alla som arbetar i våra verksamheter om hur vi stimulerar och tar tillvara dessa elevers förmågor. /Nino Vidovic, Ordförande i Barn- och utbildningsnämnden

 

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Scroll To Top