protesterna i Ukraina handlar om att sådana som Du och jag vill ha demokrati och finnas nära den demokrati som lyckats förhindra världskrig under flera decennier, nämligen Europa. Demokrati, något som vi i vårt land tar för givet. I Kiev finns det förmodligen en familj, precis som här i Sverige, som kämpar för att vardagen ska rulla på så vanligt som möjligt, hämta och lämna barn i skola, få täckning för månadens skörd av räkningar och se till att det finns mat på bordet. Dock finns det en stor skillnad. Medan vi kör barnen till fotbollsträning så kämpar ukrainska familjer för att hinna gå ut på gatorna och protestera. Tänk vad vi i vårt land varit förskonade från detta. Jag blir enormt imponerad över dem som så osjälviskt avsätter tid för att vara med och forma något med förhoppningen att skapa en bättre framtid.
varje gång media rapporterar om demonstrationerna och skadade, försöker jag stanna upp. Jag undrar över hur förskolan i samma kvarter som demonstrationerna hålls kan fortsätta sin verksamhet, hur barnen får ro att göra sina läxor utan att oroa sig alltför mycket om mamma eller pappa ska bli skadade. Jag ser en mamma som står och tittar bakom ett fönster ut i kylan och väntar på att sin protesterande make ska komma hem, oskadd, för att därefter själv göra samma sak nästkommande dag.
parallellt med medias rapportering av dessa demonstrationer så har Zlatan dominerat löpsedlarna i Sverige. Zlatans omtalade Volvoreklam lanserades och givetvis har den både hyllats och kritiserats. Jag tycker att reklamen är vacker och visar på de egenskaper som jag tror att både Zlatan och Volvo vill spegla, styrkan, manligheten och dess koppling till vår fantastiska och ibland så iskalla natur. En kritisk massa samlades direkt kring att reklamen hade snedvridna könsroller. Detta då Helena Seger tittar fram bakom ett fönster och med en längtande blick söker efter Zlatan som är på väg hem i sin Volvo.
det är med ett något trött sinne som jag kan konstatera att det är så typiskt att just den frågan skulle hamna i fokus i olika sociala medier i Sverige. Lika tröttsamt är det när frågan får mer utrymme i en nyhetssändning än att demonstranter i Kiev förs bort och torteras. I vårt kära land har vi onekligen inte så stora bekymmer då detta kan få så stora proportioner.
jag tittar ofta ut igenom fönstret i kylan för att se när min mans bil rullar in på gården efter en arbetsdag. För mig är det en symbol för längtan, oaktat kön. Helena Seger verkar vara en stark kvinna som går sin egen väg och har nog inte ens tänkt tanken att denna kärleksgest skulle tolkas som att hon ”står vid spisen”.
så då står vi där, tre kvinnor som tittar ut i kylan bakom våra fönster och längtar efter att vår älskade ska komma hem. Jag hoppas dock att media i framtiden lägger lite mer tid på kvinnan i Kiev, jag anser att hennes längtan på något sätt är mer värd än Helena Segers och min.
avslutningsvis måste jag korrigera Zlatans reklam. Han tog modet till sig att skriva om nationalsången och jag tror att han innerst inne hade velat justera ytterligare ett ord. Givetvis ska den avslutas, ”Ja, jag vill leva, jag vill dö i Skåne….”
