Lärarförbundet har beställt en undersökning om vad som avgör vilken skola föräldrar väljer åt sina barn. Det viktiga är att välja skola som är ”bra”. Åsikten om vad som är en bra skola gör därmed 77 procent av föräldrarna villiga att bryta upp i sin hemmamiljö för att flytta till det som de tror är en bättre skola. Och inte nog med det, lärarna verkar följa efter till de skolor som framstår som bra. Om Sverige inte ska fortsätta rasa i PISA-rapporter är det dags att ta fram metoder som gör att föräldrar blir nöjda med fler skolor i Sverige. Samtidigt är det kanske dags för skolorna att bli nöjda med dagens föräldrar?
Jag tror att skolan står inför stora utmaningar. Vi föräldrar har curlat våra barn så mycket att lärarna måste avsätta större delen av lektionen för att hantera det mest basala, att få barnen att sitta still. Många av oss föräldrar är dessutom rent ut sagt katastrofala på att ta kritiken från lärarna och totalt oförmögna att ta till oss att våra barn faktiskt betett sig illa.
Samtidigt lyfts i SVT en konflikt som är allvarlig för hela skolvärlden. Det är ”kohandlen” med löner. I Kalmar har man plockat ut lönelistor från grannkommuner och försökt att rekrytera bra lärare genom att locka med högre löner. Även om lärarbristen uppmuntrar till detta tror jag att det på längre sikt är en katastrof för branschen. Jag har själv erfarenhet från en annan bransch där ”konkurrenter” köpslog om god arbetskraft, vilket höll på att sänka hela branschen. Denna bransch arbetade dock inte med att skapa framtidens medborgare. Lärare ska inte kunna öka sin lön med flera tusen genom att byta arbetsplats med jämna mellanrum. Främsta skälet till det är att föräldrars största oro för skolan är personalomsättning, och då får det inte finnas incitament som uppmuntrar till just detta. Givetvis får det finnas individuell lönesättning, gott arbete ska premieras.
Så åter till vad som är en bra skola. I Samhällsnyttan, ett initiativ jag driver, kan föräldrar lämna ett omdöme om vad som är en bra skola. Enligt föräldrar i Samhällsnyttan så är det helt klart viktigaste för föräldrarna att det finns en lärarkontinuitet. Att följa ett barns utveckling är viktigt, och om det är samma ögon som följer utvecklingen, ger det mycket mer än att mötas av nya ögon allt som oftast. Det näst viktigaste är att det ska finnas arbetsro i klassrummet. Lösningen på det finns att hämta i lärarnas möjlighet att fokusera på det som de faktiskt är där för att göra, undervisa. Inte lära barnen att sitta still, inte lära barnen att vara tysta, inte lära barnen att lyssna på en annan vuxen, och inte heller arbeta med för mycket administrativt arbete. Samtidigt är det ett gemensamt ansvar lärarna har med oss föräldrar. Vi föräldrar måste ta ett totalt ansvar för att göra våra barn redo för att gå i skolan. Det betyder att vi måste uppfostra dem.
Slutligen är det viktigt att man nationellt ger lärare rätta verktyg för att kunna utbilda barn. Administrationen borde minska och undervisningstiden öka. Precis som inom andra branscher i Sverige, vi finns i ett land som varit i fred så länge att vi haft gott om tid att fokusera på ”ilandsproblem”. Så ser det inte ut nu. Nu gäller det att verkligen höja skolans resultat och utbilda våra barn, givet barnens olika förutsättningar. Det betyder att alla barn måste stimuleras lika mycket, inte bara de som har svårt i skolan utan även de som har lätt för skolan. Därmed ska inte föräldrar behöva flytta för att få bra skolor, bra skolor och bra lärare måste finnas i hela Sverige, men då måste det i andra ändan finnas bra föräldrar också, det sistnämnda som så ofta glöms bort.
K
