Infrastrukturens utbyggnad är inte direkt den nuvarande regeringens bästa ämne. Undantaget är naturligtvis Stockholm, där man anser att de flesta utbyggnaderna bör göras. Det gäller både tunnelbana, motorvägar och järnvägar. Även Norrland får sin beskärda del för att hålla den röda delen av Sverige på gott humör. Kanske är det rent av så att man fått för sig att renarna ska börja åka kollektivt mellan sommar- och vinterbetena?
I Skåne droppar investeringspengarna från staten som ur en dåligt stängd kran. Lite nålpengar hit och dit följda av krav på att både region och de berörda kommunerna ska vara med och betala på ungefär 50-50 bas.
Låt mig citera infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärds (M) inlägg i Kvällsposten förra veckan:
”För människor i hela landet innebär förbättrade kommunikationer att det blir lättare att pendla till och från arbetet samt att möjligheterna att välja bostadsort ökar. Skåne är inget undantag, tvärtom. Att trafiken flyter både i och genom Skåne är viktigt för hela Sverige och Norden.”
Löften i det blå
Det låter ju jättebra. Äntligen ska det satsas ordentligt. Det var med tveksamt hopp jag väntade på ministerns och regeringens trafiksatsningar i Skåne. Det borde bli en rad konkreta besked, speciellt som det är valår.
Men nej, inga besked om pengar till spårvagnstrafik i Lund, Malmö eller Helsingborg. Inget besked om pengar till Simrishamnsbanan. Däremot pengar till motorvägssatsningar lite här och var. Samtidigt påstår ministern att kollektivtrafiken i Skåne är viktig för hela landet och att det ska vara lätt att pendla och därmed välja sin bosättningsort. Den ekvationen går inte ihop. Missade ministern alla mattelektionerna i skolan?
Staffanstorp utan
De uteblivna satsningarna innebär bland annat att Staffanstorps tätort och en del mindre samhällen inom kommunen även i fortsättningen får förlita sig till egen bil eller bussar istället för spårbunden, snabb trafik till både Malmö och Lund.
Även befintlig kollektivtrafik på räls får småpengar för att upprätthålla en säker och punktlig trafik. Det blir även i fortsättningen ganska troligt att kontaktledningar ramlar ner och blockerar befintliga banor och det kommer att snöa även kommande vintrar även om regeringen inte vill det.
Miljömässigt är det naturligtvis inte korrekt att tvinga ut pendlande människor i egna bilen för att få sin försörjning.
Det lär bli ordentlig debatt om detta även framöver, kritiken är massiv från lokal nivå på alla plan.
Skattehöjningar fördärvar miljön
Det lär bli skattehöjningar efter valet. Stora och tunga om de röd-gröna vinner och mindre om Alliansen får förnyat förtroende. En del skatter är man dock redan nu eniga om att höja, oavsett politisk färg. Det är skatterna på öl, vin och sprit. Det innebär att trafiken till Danmark och Tyskland kommer att öka ytterligare. Dels från de svenska bryggerierna som skickar ner långtradare efter långtradare med öl till tyska gränsen och sedan den mängden av privatbilar som kör tillbaka samma öl åt andra hållet. Miljömässigt är det förkastligt men gynnar naturligtvis exporten. Att vi själva sedan importerar samma varor är en annan fråga. Den gamle finansministern Gunnar Sträng (S) införde skattepolitiken på dessa varor en gång förra årtusendet. Då fanns sträng gränskontroll och inte som nu fri rörlighet för varor. Om någon tror att konsumtionen minskar genom höjda skatter i Sverige är det lika begåvat som att tro på tomten – eller en sittande infrastrukturminister. De senare sitter bara så länge det är nödvändigt. Det vill säga för att få en väl tilltagen pension eller ett förordnade som generaldirektör eller ambassadör.
