Språkbråk
Jag vill ogärna leka språkpolis för man simmar vanmäktigt mot strömmen, men gissa om jag är trött på stockholmsmedias ständigt utgivande av sitt språkliga tarv. Ett exempel: Dagligen, tilltagande mer och mer, skall vi lyssna till hur det i TV-studion och i reportage har skett en förvandling av räkneordet tjugo till tjugi. Det är till och med så illa att man aldrig hör ordets rätta uttal från Stockholmshorisonten. Snart nog kan inte en skolelev stava rätt till tjugo eftersom man hör ett helt annat ord. Ett annat syndaregister i media är orden var och vart. Var står ju för var man befinner sig och vart betecknar riktning. Dock icke ovanligt att man ifrån en nyhetsstudio anropar en reporter ute i en översvämmad by i Närke och frågar: Vart är du nu?
Dem, dem och åter dem
Något mycket märkbart i skriftspråket, som är en generell företeelse bland barn, ungdomar och dess unga fäder är oförmågan att skilja på de och dem. Nyligen inkom en skrivelse från en grupp föräldrar till skolpolitikerna i Sjöbo kommun. Föräldrarna var -med all rätt – mycket oroliga över sina barns trygghet i skolan. Skrivelsen vittnade dock om att föräldrarna hade undgått den språkliga drillning som generationerna före har fått i skolan. Citat: De (barnen red:s anm) är rädda för att det skall hända konstiga saker, dem är rädda för att bli utskällda och kränkta, dem är rädda för att bli kallade fula saker eller hamna i hotfulla situationer. Dem vet inte alltid vad de skall göra…
Vare sig jag eller min åldersgeneration kan slå oss på bröstet och säga att vi lärde oss behärska den svenska språkläran – det var ju inte alltid som svensklektionerna tände entusiasmens glöd. Men vi lärde oss i alla fall att skilja på de och dem.
Kan man äta något annat än mat?
Andra språkliga avarter som växer är försvenskad stavning av utländska ord (här är inte Svenska Akademin Guds bästa barn) eller där man tar engelsk stavning rakt av. Till de senare exemplen hör ordet hotell som nästan undantagslöst numera skrivs hotel. Om det är tron att utlänningar är så dumma att de inte kan förstå ett hotellnamn med två L så är det bara att beklaga naiviteten.
På en restaurang på västkusten jag besökte i somras fanns på dryckesmenyn drycken Apelsinjos. Tyvärr var det ingen kul grej utan ett tryckt, flagrant stavfel. Något som också är populärt är fåniga förkortningar som Biff med bea. Man kan misstänka att stavningen av bearnaisesås ligger utanför kompetensnivån och att uttala ordet tar för mycket på krafterna. Men det värsta av allt är dock det ständigt tilltagande pratet om att äta mat……? Vad in i glödheta äter folk annars om de inte äter mat?? Jag kan garantera att hade vi 40-talister skrivit en uppsats i skolan och berättat om ”En rolig dag” eller ” När vi var på utfärd till Ven” och där skrivit ”att sedan åt vi mat” så hade den stränge svenskläraren gjort slut på det röda bläcket plus en bestämd förmaning om att aldrig mer uttrycka sig så dumt. Ungefär som man skulle säga ”att jag är ute och går på benen.”
Sär skrivning
Slutligen kan jag inte avhålla mig ifrån att kommentera det utbredda ofoget att särskriva ord. Ingen forskare har riktigt kunnat förklara varför särskrivna ord har blivit legio. Det blir svårt nog att läsa i löpande text men förödande komiskt och vilseledande när det står på skyltar i affärer. Vilken förvirring sprids inte av dessa exempel:
Skum banan Rök fritt Hand diskas försiktigt
Röd spätta Herr toalett Tyst gående väckarklocka
Gris lever Butter kaka Ring så kommer vår kassa personal
