Varför är det så stor skillnad mellan de vårdcentraler som drivs av regionen och de som bedrivs i privat regi?

Den frågan ställer sig många invånare i Staf­fanstorps centralort dagligen. Personal slutar och det är svårt att rekryterad ny. Vård på kontorstid och ibland omöjligt att boka tid och väldigt ofta ska en ny läkare ta sig an patienten. Ytterst är det underbetyg till by­råkraterna som sitter bakom sina skrivbord och bestämmer villkoren.

I Hjärup i Staffanstorps kommun finns det däremot en fungerande vårdcentral – pri­vatdrivna Hälsomedicinskt Centrum. De har fler patienter listade där än vad Hjärup har invånare. Inte minst ett stort antal från Staffanstorps centralort som tröttnat på den dåliga servicen på hemortens mottagning.

Vad är det då som skiljer vårdcentralerna i Hjärup och Staffanstorp åt? Främst bemö­tandet och tryggheten av att det är samma personal du möter från gång till gång. Det är orationellt att ständigt få exempelvis möta en ny läkare vid återbesök. Tidskrävande då journal ska läsas och utvärderas.

Staffanstorp är en pendlarkommun. Det vill säga att många människor jobbar på annan ort. Att ha öppet måndag till fredag i veck­orna innebär att när många är tillbaka på hemorten är vårdcentralen stängd för dagen.

Det hade varit naturligt att tiderna anpassas till både kvällsöppet och exempelvis öppet på lördag. Människor har nämligen en benä­genhet att bli sjuka på dygnets alla timmar, något som regionledningen inte har fattat eller förmodligen av ekonomiska skäl inte tagit hänsyn till.

Resultatet blir istället en överbelastad akut­mottagning i Lund eller Malmö.

Där går man redan på knäna redan och har svårt att både få folk att stanna och att rekrytera nytt.

I en ny rapport från Svenskt Näringsliv skri­ven av professorn i hälsoekonomi vid Karo­linska institutet Claes Rehnberg utnämns svensk akutvård till den minst produktiva i Norden. Det är svårt att jämföra länder och det finns skillnader både över och inom nationsgränserna. Men Claes Rehnberg tror att en underutvecklad svensk primärvård är en bov i dramat. Landstingen och regionerna är väldigt fixerade vid stora byggnader och att investera i dem och det en stark tradition att vården ska bedrivas på sjukhusen.

Bland vanliga svenskar finns också en stark tradition att åka till akuten i onödan. Särskilt den yngre generationen som inte har tid att vänta.

När man pratar med läkare på akuten beror väntetiden på många, många timmar att folk kommer dit med blessyrer och kräver att få vård direkt. Enda gräddfilen att få snabb behandling på akuten är ofta att komma via ambulansintaget.

När det gäller vårdcentralerna är det också en brist på allmänläkare.

Enligt en undersökning av Läkarförbundet uppfattar dock många medicinare allmän­läkarens vardag som stressig, ensam och med för kort tid avsatt för varje patient. Det måste arbetsgivarna bakom skrivborden också ta på allvar.

Samtidigt är det en sanning att svenska lä­kare generellt träffar färre patienter per pass än läkare i andra länder.

Vad beror det på? Ineffektiva arbetsscheman, brist på kringpersonal, gamla sega sjukhus­strukturer?

Problemet kräver snabba lösningar med tanke på en grånande demografi, snabb befolknings­ökning och ansträngda finanser i många regio­ner och landsting. Inte minst i Skåne.

Bakläxa

Det är inte bara BUN – Barn och Ungdoms­nämnden – som har bekymmer med sina frågor. Nu har även kommunstyrelsen fått bakläxa av Förvaltningsrätten i Malmö. Det gällde beslutet om att bygga den omtalade och omdebatterade skolan i norra Staffans­torp. Gör om och gör rätt. Frågan ska klubbas av fullmäktige, som är kommunens högsta beslutande organ. Så det kan bli..

Utdrag ur Sydsvenskan