Ibland funderar jag över vad det är som driver politikerna att släppa loss alla uttalanden i ekonomiska frågor utan att först analysera vad förslagen innebär.
När Socialdemokraterna exempelvis vill ge restaurangmomsen en återställare betyder det färre jobb direkt i den branschen. När Moderaterna föreslår att ta bort avdragsrätten för privat pensionssparande innebär det på sikt ännu lägre pensionspengar för en grupp i framtiden. Och när socialdemokraternas ekonomiska orakel Magdalena Andersson börjar fokusera på budgetunderskott istället för lösningar på arbetslöshetsfrågorna, ja då undrar man stillsamt om det är Pippi Långstrumps pluttifikationstabell som numera gäller.
Magdalena var tidigare doktorand i nationalekonomi. När hon konverterade och blev ekonomisk-politisk talesperson för socialdemokraterna bytte hon också åsikt i det mesta. Hon påstår frankt att Sverige slarvat och nu håller på att hamna i samma klass som Grekland, Spanien och Italien. Kritiken är obegriplig.
Sverige har idag den lägsta statsskulden i förhållande till BNP av alla gamla EU-länder med undantag från Luxemburg och bara hälften så stor skuld som Tyskland. EU-kommissionen bedömer att Sveriges underskott kommer att hamna på 0.6 procent i år och att Sverige kommer att ha den högsta tillväxten av alla jämförbara EU-länder, 2.5 procent i år och 3.5 procent 2015!
Bra låna i dåliga tider
Enligt alla godkända regler är det en korrekt politisk åtgärd för en stat att låna i dåliga tider för att hålla uppe den inhemska efterfrågan och hålla nere arbetslösheten. Jobbskatteavdragen har också gett staten bra överskott genom ökade momsintäkter när folk får mer pengar i plånboken.
Att i detta läge föreslå skattehöjningar verkar inte vara någon bra lösning. Men Moderaterna är inte mycket bättre. Först anslår man 200 miljoner kronor till försvaret och sedan lägga in brasklappen att det bör minskas med 100 miljoner är inte vidare logiskt. Efter Putins skrammel mot Ukraina har man också rent allmänt politiskt börjat ångra att man avmilitariserade Gotland. Som plåster på såren ska nu fjorton stridsvagnar placeras på ön. Vem skulle det avskräcka? Få politikområden omgärdas av så mycket lättsinne som försvarspolitiken. Det är nästan helt uteslutet att Sverige skulle få någon större hjälp utifrån utan giltiga avtal. Det blåser kanske lite bättre medvind idag för det gamla förslaget om att Sverige skulle gå med i försvarsalliansen NATO. Ett medlemskap där skulle bli betydligt billigare för skattebetalarna – och tryggare för befolkningen- än att satsa på fjorton stridsvagnar stationerade på Gotland.
Vilka ställer upp?
I den lokala politiska världen händer inte mycket just nu. De större politiska partierna har spikat sina valsedlar utan större bråk. Återstår att se vad som händer när Miljöpartiet sammanfattar sina kämpar. Sverigedemokraterna har varit tysta. Kommer de med en egen lista i år? Ska Staffanstorpspartiet ställa upp den här gången? Redan vid förra valet tvekade man. Finns intresset kvar att stå på barrikaderna? Vilken strategi det lokala Centerpartiet, Kristdemokraterna, SPI och Vänsterpartiet har är inte klart ännu. Det är frågetecken om Kristdemokraterna kan behålla sitt enda mandat och Centerns ställning är svag, liksom SPI:s. Vänsterpartiet lär lokalt förbli utan mandat även den här gången.
Politisk kamp om bidrag
De styrande Moderaterna tyckte inte Skånes djurpark skulle ha något ekonomiskt bidrag från Staffanstorp. Begäran var en krona per medborgare eller 22 600 kronor. Socialdemokraternas Pierre Sjöström stred för ett bidrag, men förlorade. Skam den som ger sig och bössinsamlingen utanför de stora köpladorna gav 5 486 kronor. Med tanke på kommunens ekonomi borde alla ställt upp på uppropet. Nu blev det i alla fall ett litet matbidrag till älgarna och de andra i parken tack vare allmänhetens givmildhet. Bra och positivt initiativ!