Det finns en svårighet i att marknadsföra sig som ett fantastiskt och tryggt land i en rörlig värld med många orosmoln, utan att ha en plan för vad som ska hända om människor i världen som inte kan leva i sina hemländer nu vill ta del av den. Ännu mer problematiskt blir det när vi inte har satt upp tydliga regelverk för vilka skyldigheter som finns för att kunna ta del av välfärds-Sverige. När nu flyktingströmmarna varit så starka att Sverige fått dra i nödbromsen, vems fel är det? Oansvariga grannländer? Ett trasigt EU? Ett bångstyrigt Ryssland? Eller är Sverige skyldig för missledande marknadsföring?
När jag var liten så tittade omvärlden ofta på Sverige som ett föregångsland. Vi hade ett socialt välfärdssystem som skapade trygghet för alla. Jämställdhet stod högt på agendan, barns tänder lagades gratis och föräldrar kunde vara hemma med sina barn länge. En frihet och förmån som proklamerades ut i världen med stolthet. Allt eftersom åren gick stramades tyglarna åt i välfärden och vi fortsatte att stolt marknadsföra denna fantastiska välfärd, trots att den inte var lika fantastisk längre.
När så oroligheter tog fart runt om i världen blev Sverige ett omtyckt land att fly till. Varför? Det är kanske inte så svårt att räkna ut. Marknadsföringskampanjen började ge avkastning. Signaler om en generös migrations politik ökade inte bara antalet asylsökande till just Sverige, anhöriginvandringen ökade markant. Detta var inte i sig ett problem, problemet var att det i vårt land fanns en epidemi vid namn politisk korrekthet som resulterade i att förslag på konkreta krav gällande skyldigheter kring integrationen var desamma som politiskt självmord.
Resultatet blev egna samhällen där andra lagar gällde, och Sverige och det svenska språket var långt borta, trots att det fanns runt hörnet. Etablissemanget klappade varandra på ryggen för det faktum att det kunde ta tre år för att få asyl, och om man väl fick det, kunde man ta körkort i Sverige på trettio olika hemspråk, något som är svårt att se i något annat land. Förödande skulle det visa sig, men den politiska korrektheten applåderade högljutt.
Vårt samhälle, som vi definierar som jämställt och demokratiskt, har en motsats. Kulturen i mellanöstern och norra Afrika, där kvinnan är underställd mannen. Det är alltså från den kulturen som vi tar emot flest manliga flyktingar just nu. Jag vågar påstå att vårt land stått helt oförberedd på att hantera den kulturkrock som detta för med sig. Resultaten finns att hämta i Köln, Stockholm och Kalmar. Vems är felet? Männen som utfört det? Självklart, men samhället har ett stort ansvar i att männen inte från första dagen förstått att Sverige gärna vill ge dem en ny chans i livet, men med det följer stora och tydliga skyldigheter. Att toleransen mot snedsteg är noll.
Röster höjs nu från politiker i Afghanistan att vi får skylla oss själva som lockat hit manliga flyktingar från deras land och att de egentligen hade velat behålla dem. Det är dags att vara lite självkritisk mot Sveriges marknadsföringsstrategi.
Men ur kriser kommer det positiva saker om man verkligen vill se det. Vi börjar sudda ut den förödande politiska korrektheten och man kan skriva en ledare som denna utan att bli anklagad för att vara rasist, vilket hade varit en omöjlighet för ett år sedan. Vi har börjat inse att Sverige inte är världens bästa land, utan det behövs en vitamininjektion ur många hänseenden. Situationen har öppnat upp för politiker som vill skapa en integrationspolitik som integrerar i verkligheten. Jag hoppas få se politiska ledare som kliver fram och tar ett visionärt politiskt ledarskap, Sverige hungrar efter detta. Ur integrationspolitiken ska man inte vinna politiska poänger, man ska skapa breda överenskommelser. Jag tror att nya svenskar längtar efter tydliga regler, när man vet vad som förväntas av en är det enklare att leverera.
I ett land som Sverige, som levt i fred i över 200 år så har vi nog börjat ta vissa saker för givet. Det är nyttigt för oss att inte lägga allt för mycket energi på så kallade i-landsproblem utan fokusera på grunden varpå vårt samhälle vilar, mänskliga rättigheterna. Som nyanländ i Sverige eller som svensk medborgare i hela sitt liv gäller samma regel, artikel 1:
”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.”
Om detta efterlevs av alla kommer vi slippa sexuella trakasserier och flickor kan promenera klädda hur de vill utan att bli kallad hora. Men då måste nolltolerans gälla. Jag ser fram emot det, främst som mamma till en dotter men även som en del av välfärds-Sverige.
