Nytt år, dags att springa fortare eller smartare?
Raketerna har smällts, hundägare har skällt på de som smäller raketer och man hittar raketrester överallt. Det har helt enkelt varit en vanlig nyårsafton. Nyårsdagen handlar om pizza och att återhämta sig inför alla saker som det nya året ska föra med sig. Det handlar oftast om viktnedgång, att sätta igång med träning, äta mer hälsosamt eller byta jobb. Allt det där som vi inte hann med förra året ska vi nu klämma in i schemat. Hur ska vi orka ”hålla ihop” 2016?
Visst är det något speciellt med nyår. Man lämnar ett år bakom sig och ett helt nytt år ligger framför. I familjerna rusar livet på i högt tempo och vi försöker att hinna med jobb, vab, aktiviteter och ibland lite egentid. När då ett nytt år kommer så stannar vi upp och försöker se vad som skall göras annorlunda kommande år jämfört med förra året. Klassikern bland nyårslöftena är att man måste komma igång med träning och/eller gå ner i vikt. Detta ska kombineras med nya matsedlar med mer hälsosam mat, samtidigt som man kanske vill byta jobb. När vi tänker efter så kanske det inte skiljer sig så mycket från vad vi önskade förra året.
Alla dessa önskemål är bra, men frågan är varför vi inte orkar leva upp till dem under ett helt år? Jag tror att en förklaring är att om man stoppar in en ny tröja i en redan fullpackad garderob och inte tar ut någon så kommer garderoben till slut att gå sönder. Vilka saker tar vi bort från vårt schema när vi lägger till nya? Om 2016 ska bli ett bra år tror jag att vi borde göra saker lite annorlunda från tidigare, utan att för den sakens skull göra mer.
Väldigt sällan handlar nyårslöften on annat än det som inkluderar jaget. Om mitt nyårslöfte att träna flera dagar i veckan gör att resten av familjen går på knäna så har jag inte vunnit mycket. Jag skulle önska att nyårslöften gällde mer än aktiviteter för att förändra jaget. Varför inte ha som löfte att varje vecka uppmuntra sina kollegor? Att en gång per kvartal göra något gott mot någon du inte känner, utan att förvänta dig något tillbaks.
Januari är en månad då många väljer att separera. De som lever i ett förhållande borde ha som nyårslöfte att pussa sin partner minst fyra gånger per dag, istället för att med hårda ord påpeka brister som partnern troligtvis redan vet om, och som bara skapar massa onödig irritation. Att vid 12-slaget lova sig själv att när man ser att sin partner är extra trött och sliten, att då ta tvätten eller natta barnen, trots att du gjorde det igår.
Jag skulle önska att småbarnsföräldrar lade sina barn i säng i tid, stängde av telefonen, kokade en kopp kaffe och satte sig framför levande ljus för att prata.
Samhällseffekten av dessa löften torde ju bli oslagbara. När du själv känner dig trött möts du av uppmuntrande ord av din kollega. När du själv är ledsen och kommer hem så får du en varm puss av din partner. Att när du känner att tvätthögen känns oövervinneligt stor, så säger din partner ”sitt du ner ett tag, jag fixar den”. Och när du glömde att handla den sista saken på listan, mjölken, så istället för att bli utskälld säger din partner ”då tar vi en promenad med familjen och kompletterings handlar efter maten”. Jag tror att detta skulle leda till att du fler kvällar somnar med ett leende på läpparna. Då skulle utrymmet även finnas för andra saker, såsom träning, omgiven av massa positiv energi!
