Makthavarna i dagens Sverige måste anpassa sin politik till verkligheten. Det gäller både på riksplanet, lokalt och i regionen. Glöm allt valfläsk som vräktes ut inför valet, nu gäller vardagen igen. Med obefintlig majoritet behövs samarbete. Samt att börja studera varför nästan 13 procent proteströstade på Sverigedemokraterna.
Att, som de stora riksdagspartierna, vägra prata med ett demokratiskt parti är inte rumsrent. Lyssna, ta kontakt och försök istället förstå varför den politiska omvälvningen kom. Varför röstade moderater, socialdemokrater och även andra politiska yttranden på just detta parti?
Det finns ett klart alternativ att välja på. Det stavas MISSNÖJE! Missnöje med den förda politiken som drabbade stora grupper. Främst de som bor i glesbygd och mindre samhällen. En stor grupp av missnöjda är pensionärerna. Denna mångmiljonhövade skara har särbehandlats under en rad år. Att pensionärerna fick högre skatt än de arbetade var en sådan fråga. Regeringen föreslog istället för att skippa det femte jobbskatteavdraget som kostade drygt åtta miljarder kronor att genomföra det. Sverigedemokraterna kunde sagt stopp genom att rösta nej men gjorde det inte. Åtta miljarder i skattesänkning åt pensionärerna hade inte täckt alla skillnader men varit en god hjälp på vägen. Sedan ör det frågor som sjukvården, dåliga transporter i glesbygd, tåg som inte går osv.
Istället har alla satsningar kommit Stockholm till del. Det är precis som om man struntat i landsbygden utanför Storstockholm. I Skåne har vi exempelvis haft behov av ökad kollektivtrafik per räls. Simrishamnsbanan är bara ett exempel. Efter år av dyra utredningar står projektet fortfarande stilla. Det är i sammanhanget en blygsam summa på några miljarder för att förverkliga idén. Men nej.
Bristerna inom sjukvården och dess bemanning är också något som lockat missnöjesväljare.
På riksplanet har Stefan Löfven fått en verklig utmaning att bilda regering. I samarbete med Miljöpartiet. Partiet hade hoppats på framgång i valet, men den uteblev. Det är främst på landsbygden som man avstår från att rösta på dem. Höjda miljöavgifter, höjd bränsleskatt lockar inga väljare där bilen är en nödvändighet.
I kommunen lär man också fundera. Moderaternas starka majoritet har försvunnit och rösterna gick i huvudsak till Sverigedemokraterna. Även här handlar det om missnöje. Samförstånd är en väg där man kan lösa många problem. Det handlar om breda lösningar. Det som skiljer rikspolitiken från den lokala är att man på lokala planet är vana vid att i första hand hitta lösningar på problem oavsett politisk inställning. Ett bra sätt är att prata med varandra. I Staffanstorp har man inte haft samtal med Sverigedemokraterna. Det kunde vara praktiskt att träffas över en kopp kaffe och lära känna varandra. Man ska dock samsas i fyra år framöver i fullmäktige och utskott. Flyktingfrågan lär inte bli någon större fråga, då Staffanstorp inte har haft möjlighet att ta emot något större antal.
I ett enkätsvar påpekade SD:s ordförande i Staffanstorp Jonas Andersson att flykting och invandringspolitiken var hans huvudfråga. Det lär säkert inte finnas utrymme för en flyktingförläggning i Hjärup så han behöver inte vara orolig. Men vad vill han och partiet i övrigt lokalt? Det är dags att bekänna färg nu!
Vem som ska styra Staffanstorp de närmaste fyra åren lär vara klart. Det bli den borgliga Alliansen med hjälp av SPI och förhoppningsvis även de andra partierna i samförstånd.
Men de stora övergripande frågorna kan de lokala partierna knappast påverka. Det styrs fortfarande från Stockholm och riksdagen.
