Den svenska bostadspolitiken har havererat, fullständigt. Den har inte skapat ”utmaningar” den har skapat gigantiska problem. Bostadsbristen i storstadsområdena är inte längre hanterbar. Dessutom har den ogenomtänkta flyktingpolitiken ytterligare spätt på problemen. Den stora invandringen till vårt land har pågått i mer än tio år och riksdagen har inte kommit med någon vettig politik för att lösa bostadsfrågorna. Oavsett om den haft blå eller röd majoritet.
Dags för nytt miljonprogram?
Den bostadspolitik som sossarna förde under 60- och 70-talen lade grunden till de ”utsatta” områdena i vårt land. De områden som polisen nu kallar för ”no-go zoner” och som håller på att utvecklas till små kalifat där varken polis, räddningstjänst eller socialarbetare är välkomna. Det är synnerligen oroväckande att höra panikslagna sossar prata om en våldsamt ökad takt på nyproduktion och negativ diskriminering av bostadssökande unga svenskar.
De äldre blir bortglömda på nytt
Under de senaste tjugo åren har drygt 40.000 platser på äldreboenden lagts ner. Det akuta behovet ligger idag på drygt 100.000 äldreboendeplatser. Med regeringens bostadspolitik kommer detta behov inte att tillgodoses, snarare ignoreras. Behovet kommer att öka snabbt.
Hemtjänsten sitter i sina bilar, ”på väg”
Lagen om valfrihet i äldreomsorgen handlade inte om ”valfrihet”. Den kom i stället att handla om kortsiktiga budgetbesparingar i de svenska kommunerna. Nu sitter äldre människor, många över 90 år gamla, ensamma i sina lägenheter medan hemtjänstpersonalen ägnar mest tid åt att förflytta sig mellan de olika ”vårdtagarna”, ”kunderna” eller vilken benämning som för dagen är på modet för gamla, ensamma, vårdkrävande svenska skattebetalare. Äldreomsorgen är en industri. Vi vet att personalen ”på golvet” gör sitt bästa och att de flesta av dem har empati och tålamod som undertecknad aldrig skulle kunna uppbringa. Men arbetsdagen är begränsad och de har inga trollstavar att svinga.
Är äldreomsorg en del av bostadspolitiken?
Bara frågeställningen visar på hur illa det är ställt med svensk politik. Men låt oss lyfta blicken och se möjligheter, inte bara ”utmaningar”. Behovet av platser på äldreboenden är mycket stort. Ensamheten kryper lätt på en när partner och vänner försvinner. Väldigt många gamla söker sig till äldreboenden, men får avslag på grund av bristen på platser. Dessutom är det kommunerna som ska lösa dessa frågor. Och pengar har svårt att flyta över kommungränserna.