Förskolan– är vi nöjda eller ej?

Socialdemokraternas stora valfråga i höst ska vara minskade klasser i för­skolan. Det presenterade Stefan Löfven under Almedalsveckan i somras. Är detta en viktig fråga? Ja, barnen är vår framtid och vår viktigaste investering. Samtidigt visar SCB:s medborgarenkät och betygen som föräldrar ger försko­lan i brukarforumet Samhällsnyttan att föräldrar i Sverige är väldigt nöjda med förskolan. Samtidigt hörs ofta gnäll från föräldrar. Hur hänger detta ihop?

Vi skaffar barn allt senare i livet. Detta gör att vi hinner med att resa, utbilda oss och därmed frigöra oss från våra föräldrar innan vi själva går in i föräldrarollen. Många av oss har inte haft med det offentliga att göra för­rän det är dags att placera barnen i förskolan. Vi utgår då från att det är en serviceenhet som ska ta hand om våra barn så vi kan återgå till arbetslivet. När dagen väl kommer så inser vi att känslorna är mer komplexa. Vi ska lämna bort våra små, älskade barn under större delen av dagen och samtidigt måste vi förhålla oss till förskolans regelverk. På det sätt som regelverket ibland förmedlas känns det som att jag återigen flyttat hem till mina föräldrar som tydligt berättar hur jag ska leva mitt liv.

Når våra barn började förskolan fick vi frågan om vilka tider barnen skulle vara där, vilket var fullt logiskt. När följdfrå­gan var hur lång restid jag hade till och från jobbet, blev jag väldigt skeptisk. Mitt arbete är aldrig baserad på en plats och själva frågan kändes mer som en missför­troendeförklaring på min förmåga att ta ansvar i att hämta barnen så snart jag kan. Stelbenta regler kring barns närvaro under föräldraledighet gjorde mig också väldigt beklämd. Allt som oftast träffade jag föräldralediga som var mer stressade över förskolans hantering av tidsregleringen än njöt av tiden med sitt nyfödda barn.

Att bli hemkallad från arbete, trots att förskolans troliga sjukdomsdiagnos av barnet inte blev något denna gång heller, skapar enorm stress inför hur man ska ta ikapp arbetstiden, vilket är särskilt viktigt då man som nybliven förälder ska visa engagemang för arbetsgivaren och visa att man inte blivit ”uppäten” av föräldrarollen.

Samtidigt hyser jag en stor förståelse för förskolan när de klagar på oss föräldrar. Vi är dåliga på att märka upp kläder och gnäller sedan när kläderna försvinner. Vi känner oss stressade tillbaks till arbetet och låter inte barnet vara hemma den sis­ta viktiga dagen efter febertopparna och vips har man smittat hela avdelningen. Att vi dessutom curlar våra barn (vilket jag skrivit om tidigare) tror jag leder till att barnen är krävande och ouppfostrade, ett jobb som då förskolan måste ta, men som borde ligga på oss föräldrar, och skapar en berättigad frustration hos per­sonalen som tar tid från den pedagogiska verksamheten.

Om vi då återgår till SCB och Samhälls­nyttans konstaterande, att föräldrar är nöjda med förskolan, så stämmer det ju inte med hur vi föräldrar diskuterar.

Jag tror att svaret finns att hitta i de kommentarer som föräldrar skriver i Samhällsnyttan, samma kommentarer som förs över middagsbordet bland andra föräldrar. Övergripande är vi föräldrar mycket nöjda med förskolan och det beskriver vi i enkäter. Det som vi kän­ner i det vardagliga är däremot svårare att förmedla. Känslor som kommer fram när det berör våra barn tenderar att vara starkare än något annat och därför kan det som synes är små vardagliga bekymmer betunga oss mycket och framkalla ”gnäl­let” i tron att det aldrig går att förändra.

I framtiden måste förskolan vara öppen för att anpassa sig till de nya arbetsför­hållanden som vi föräldrar lever under och skapa flexibla system som bygger på ömsesidigt förtroende och en dialog med kunden, nämligen föräldrarna. En nyckelfråga i arbetet med förskolan är den känsliga frågan, men som vi inte kommer ifrån, det behövs fler män i förskolan. En mix av kön bland personalen i förskolan hade underlättat både för föräldrar, barn och kollegor. Om Stefan Löfven vill fokusera på dessa frågor, tror jag att han vinner många röster.

Nähä, dags att hämta barnen på förskolan. Som vanligt kommer pedagogerna out­tröttligt att säga hejdå till barnen med en stor kram och ett stort leende!