I valrörelsen gick alliansen ut med stora anslagshöjningar till försvaret. Skälet till detta är oroligheterna i Ukraina och de ageranden som Ryssland borde skämmas för. Visst känns det lite märkligt att vi år 2014 talar om att ”rusta upp” i vår annars så upplysta värld.
Trots att skolan anses vara den stora valfrågan gick alliansen ut med ett stort försvarsutspel där regeringen ville öka närvaron kring Östersjön, främst via flygvapnets förmågor. Utöver det sker även en satsning på u-båtar som Saab tagit över efter flera år av dåligt ägarinitiativ från Thyssen Krupp.
Att satsa mer pengar på försvaret tror jag är nödvändigt, vi behöver försvara våra gränser och den som tror att vi inte kan utsättas för de hot som Ryssland utgör bör vakna ur sin naiva bubbla. Men för mig finns det ett större hot än Ryssland. Och då handlar det inte om länder som kränker nationsgränser, det handlar om fundamentalister som med sina skeva verklighetsuppfattningar, tar sig friheter som går förbi det mest grundläggande i en demokrati, alla människors lika värde. ISIS framfart med sina barbariska metoder kräver att världen, inklusive Sverige, bör agera militärt på internationell mark, med ett underliggande FN-mandat. Vad som händer i Irak och Syrien gör att mitt hjärta spricker. Vi kan även se liknande organisationer som tar över strategiskt viktiga platser, som flygplatsen i Tripoli.
Vem behöver vapen om man har tillgång till ett stort antal flygplan som man kan flyga vart som helst? Då har vi inte ens reflekterat över Boko Haram som härjar i Afrika. Överallt i världen ser vi hur liknande organisationer blossar upp och deras gemensamma nämnare är den skeva uppfattningen kring att man i dagens samhälle har rätt att kränka mänskliga rättigheter om man skyller på att man gör det i Guds namn. Det är hög tid för alla organisationer och nationer att gå samman och fördöma detta.
Tv 4 sände en dokumentär om offren vid ISIS framfart. Den gick sent på kvällen och jag var osäker på om jag verkligen ville se den. Jag gjorde det och inser att alla borde se den. År 2014 finns det samhällen, precis som Staffanstorp, där alla levt ett vanligt liv, och som nu blivit invaderade av män som tar unga flickor, tvingar dem att konvertera för att därefter gifta sig med dem. Att avrätta en oskyldig man gör man lika lätt som man knäpper säkerhetsbältet i bilen.
En flicka som flytt från ISIS låg under ett stort cementrör för att få skugga i den enorma hettan. Hon var ungefär tio år och grät för hon hade så ont. Hon hade kräkts i flera dagar och visste inte var hennes föräldrar eller syskon var. Jag grät, tårarna rann längs mina kinder. Varför ska en tio-åring behöva uppleva det här? Mitt i gråten bubblar modersinstinkten upp i mig, jag vet att det är omöjligt men jag vill få hit henne här, jag vill krama henne och berätta att allt kommer bli bra. Jag vill ge henne trygghet, det vi haft i vårt land i så många år. Hon ska inte behöva genomlida detta, hon är ett barn! Barnen lider mest av alla dessa konflikter och i Gudrun Schymans och Feministiskt
initiativs värld ska vi nedrusta försvaret till skillnad från Alliansens. Ponera att hon åker till ISIS och prövar sin politik i praktiken. Tyvärr tror jag bara att ISIS svarar med militära aktioner. För det första skulle hon inte ens få komma till tals för att hon är kvinna och troligtvis skulle de avrätta henne för att hon inte är beslöjad. Det är en fin tanke, Gudrun, men svår att omsätta i praktiken!
