Skolan startar, får vi prata om sommaren?
Sommarlovet lider mot sitt slut och skolan har satt igång. Många tycker det är skönt att ekorrhjulet är igång, att vardagens bestyr skapar välbehövliga rutiner. För vissa är det segt att komma igång och man önskar att sommarlovets lata dagar hade fått fortsätta i flera veckor framöver. När man väl ses i klassrummet diskuteras hur sommarlovet varit. Bör dessa berättelser och diskussioner äga rum i skolan eller tydliggör det familjers olika ekonomiska förutsättningar?
Glassar i överflöd, resor till sol och bad, Legoland, Kolmården och Astrid Lindgrens värld. För oss som har småbarn vet vi att detta är kostsamma upplevelser och önskvärt hos många barn. Vissa familjer har besökt ett eller flera av dessa platser i sommar och vissa har inte haft råd att besöka något. Man har besökt den lokala lekplatsen och fått ge barnen maximalt en glass i veckan, allt för att ekonomin ska gå ihop.
När barnen möts på skolgården så bubblar alla minnen från sommarens alla roliga aktiviteter upp, medan vissa inte tycker att deras erfarenhet inte är ”tillräcklig” och därför är tysta. Minnena kan även tas upp i klassrummen, vilket då skapar både glädje och magont. Det har i olika sammanhang lyfts fram att dessa diskussioner inte ska förekomma i klassrummen för att familjers olika ekonomiska förutsättningar blir väldigt tydliga.
Själv är jag skarpt kritisk mot att ta bort dessa återberättelser. Att barn inte får berätta om sina erfarenheter hämmar barnens förmåga att återge och berätta. Olika förutsättningar kommer alltid att finnas i livet. Det är upp till oss föräldrar att få barn att förstå att ekonomiska förutsättningar inte behöver höra ihop med glädjen i det man gör. Det femstjärniga hotellet på Mallorca har kanske inte framkallat lika glada känslor som klätterställningen på kvarterets lekplats.
Att kunna hitta glädje i de förutsättningar man har tror jag skapar lugna och trygga barn. Att hävda sig är ett vuxet påfund som vi lär våra barn. Att det på något sätt skulle vara bättre att ha varit på Astrid Lindgrens värld gentemot att ha badat på lokala badstranden har inte barnen tyckt, det är vi föräldrar som tycker det.
Under en lektion bör man kunna prata om de erfarenheter man har, det dynamiska blir att de är olika. En lärare måste kunna plocka fram det spännande i berättandet oavsett vad det är och styra diskussionen rätt. Att välja att inte vilja prata om det skapar enligt mitt förmenande inget gott. Det förstärker det som vi vill motverka, att hitta glädjen i olika sammanhang!
Barn som far illa i hemmet ligger utanför mitt resonemang, men de finns också i klassrummet. Dessa behöver hanteras professionellt men att tala om tuffa saker kan leda till sunda diskussioner om vänskap och att finnas där för varandra. Detta ställer höga krav på lärare, men jag utgår från att detta är kärnan i lärarutbildningen, förmågan att få fram det bästa i det individuella barnet.
