Förra söndagen var det dags för partiledardebatt. En spännande debatt då DÖ (Decemberöverenskommelsen) hade dödförklarats av kristdemokraterna fredagen före. Stor del av tiden när den högaktuella frågan flyktingkrisen skulle diskuteras handlade frågan istället om regeringen verkligen bjudit in övriga partier till samtal eller inte. Därtill följde måndagens konferens, arrangerad av regeringen, för att diskutera flyktingkrisen med myndigheter och andra organisationer. Så vad kan vi se för konkreta resultat?
Flyktingkrisen har nog tagit oss alla på sängen och jag har full förståelse för att det kan kännas övermäktigt att hantera från regeringens sida. Dock är det deras jobb och jag är lite förvånad över den handlingsförlamning som regeringen visat. Inrikesministern har i tv-sändningar lagt över ansvaret på transferflyktingar på frivilligorganisationer. Så kan man absolut inte göra! Det kan aldrig vara frivilligas ansvar att hantera flyktingar i Sverige och om lagstiftningen säger annorlunda så kallar man in riksdagen och fattar beslut om ny lagstiftning. Sådan handlingskraft lyser dock med sin frånvaro.
”Sverige tillsammans” hette regeringens konferens för att visa på handlingskraften i flyktingfrågan. Den stora nyheten för dagen var den så kallade ”100-klubben”. Vad betyder då detta? Jo, företag som under en treårsperiod anställer hundra nyanlända ska få en förmån. Vad kan det vara? Minskade sociala avgifter som företagen upplever som betungande? Lärlingsplatser som så många efterfrågar? Nej, de ska få en direktkanal till Arbetsförmedlingen och bli uppringda inom TRE DAGAR! För mig är detta ett skämt! Jag utgår från att företag som vill anställa ska komma i direkt kontakt med Arbetsförmedlingen idag, utan att det behövs en klubb för ändamålet. Dessutom tror jag inte att små- eller medelstora företag har möjlighet att anställa hundra personer under tre år, vilket gör att den viktigaste motorn för tillväxt i Sverige står utanför klubben, tragiskt!
Sen var det då partiledardebatten, vem vann? Vinnarna är enligt mig Sverigedemokraterna. Skälet till detta är att de lyckas nå igenom till människors oro utan politiska floskler och de får dessutom möjlighet att opponera sig i deras profilfrågor och ha både alliansen och regeringen att skylla på. Ibland anser jag att regeringen och oppositionen påminner om min femåriga dotter. Hon tror att genom att låtsas att jag inte finns så kommer kravet på att städa rummet försvinna. Desamma gäller hanteringen av Sverigedemokraterna. Man låtsas att de inte finns, alternativt hoppas att argumentet att de är rasister ska räcka, för att få dem att försvinna. Det som skiljer dessa två exempel är att min femåring börjar förstå att städningen inte försvinner och när jag säger till så tar hon tag i frågan. Jag undrar om Sverigedemokraterna ska bli Sveriges största parti i opinionsmätningar innan de andra partierna förstår att de inte heller ämna försvinna.
Låt oss nu hoppas att regeringen börjar visa handlingskraft, det är ni som just nu har ansvaret för vårt land! Alla politiker bör nog inse att förtroendet inte är högt från era väljare, så nu är det bara att kavla upp armarna och börja debattera olika politiska frågor och inte kasta skuldfrågor på varandra. Vem som bjudit in vem till samtal och hur frågan ställdes är totalt irrelevant, det får ni lösa er sinsemellan. Och gällande flyktingkrisen, tala med expertis, tala med goda initiativtagare i samhället och våga fatta nya, ibland till och med kontroversiella, gemensamma beslut för en kris som påverkar vårt lands framtid!
