Det är dags att se verkligheten bakom den politiskt omhuldade kulissen ”folkhem­met”. Den verkligheten är skrämmande. Sjukvården fungerar inte, personalen går i väggen och säger upp sig. De regionstyrda vårdcentralerna försöker lösa problemet med hyrpersonal för enorma summor sam­tidigt som politiker och tjänstemän säger att det inte finns pengar. Det enda som är sant är att sjukvården i Sverige är ojämlik. När det närmar sig val kommer överbuden från politikerna. Men sanningen i Skåne är att det spelar ingen roll vilken politisk färg det är på de styrande. Både alliansen och de röda är precis lika inkompetenta.

I Staffanstorps centrum har vi idag en dåligt fungerande vårdcentral med stora brister. Folk slutar och det är svårt att rekrytera ett nytt garde. Har man möjligen funderat över varför på regionnivå? Troligen inte. Bakom ett skyd­dande skrivbord kan man utfärda direktiv och ordningsregler utan att ta hänsyn till verklighe­ten. När tidsbokningen öppnar klockan åtta på morgonen är det naturligtvis upptaget. Tio mi­nuter senare är tiderna slut. Det går inte att boka till morgondagen utan beskedet är att ringa igen nästa dag! Jag har fått mängder med samtal och mail efter min senaste ledare om eländet. Men någon bättring blir det inte. Öppettiderna står fast. Måndag till fredag på kontorstid. Därefter blir det akuten, som är ett annat konto och som sedan många år går på knäna och där personalen slits ut på rekordtid.

Varför inte tillsätta en chef som får i uppdrag att lösa problemen på plats, se till att personalen får vettiga arbetsförhållanden, ordna rutinerna och därmed se till att servicen blir bra?

Problemet är att ytterst styr en flock amatörpo­litiker – dock välbetalda. De i sin tur överlåter rutinerna till ett antal byråkrater – också välbe­talda. Men de drabbas inte av vardagsrutinerna utan löser allt vid ett skrivbord. Det är ett välkänt fenomen historisk sett. Redan de gamla kolonial­makterna i Afrika delade upp kontinenten bakom ett skrivbord. De hade en karta och en linjal. Med hjälp av den drog de raka streck utan hänsyn till befolkningsgrupper, naturförhållanden eller gruppernas inbördes förhållande. Samma sak när England och Frankrike delande upp intres­sesfären i Mellanöstern. Resultat ser vi idag i Syrien, Irak och andra områden.

Sjukvården i Sverige av idag är i kris, förorsakad av ett gigantisk systemfel. På många av Sveriges akutmottagningar råder det kaos. Patienter skrivs ut för att sjukhusen behöver vårdplatser, inte alltid för att de är färdigbehandlade. Patienter får vänta i timmar på akuten medan den hårt arbetande personalen sällan hinner äta lunch. Sommarkris, säger en del aningslösa politiker. Knappast. Visserligen har sommarkrisen slagit till som vanligt, men sjuksköterskornas mass­uppsägningar i Helsingborg och på andra orter avslöjar att läget i vården är värre än enbart en sommarplåga.

Sverige har bland det lägsta antalet vårdplatser i hela EU, konstaterades redan 2012. Sedan dess har platserna blivit färre, trots att befolkningen blivit äldre. Det konstaterar Sveriges kommuner och landsting. Det har varit en medveten politik. Utåt för att rationalisera vården men främst för att spara pengar.

Men eländet är inte slut där. I Staffanstorp har invånarna väntat på den nya, privata vårdcentra­len Hälsomedicinsk Center, som framgångsrik driver anläggningar i Hjärup, Lomma med flera ställen. Nybygget på gamla Konsumtomten mel­lan Malmövägen och Södra Lundavägen står klart och skulle öppnats den första september. Nu har regionen ändrat avgiftssystemet, vilket fått den privata vårdcentralen att slå bakut.

Samtidigt verkar förslag om att bygga en vård­central på det gamla koloniområdet vid Roos damm gå i stöpet. Den nya entreprenören som ska exploatera området är tveksam till en vård­central där eftersom det blir svårt att hitta en entreprenör som vill driva den med nuvarande villkor.

I Hjärup fungerar den privata vårdcentralen mycket bra. Man har drygt 5 000 vårdtagare listade. Det är fler än invånarantalet i Hjärup!

Hur löser man då detta problem?

Det är ett problem som borde hamna på riksda­gens bord. Se till att staten tar tillbaka kontrollen – rent praktisk förstatliga vården. Kravet måste vara att alla människor i Sverige ska kunna få lik­värdig vård – oavsett om du bor i Korpilombolo, Staffanstorp eller Göteborg. Slopa regioners och landstings överhöghet och ge dessa amatörpoliti­ker sparken. Där finns mycket pengar att spara, inte minst när byråkraterna friställs och vården får organisera sig själva i verkligheten på golvet och inte styras av skrivbordskonstruktioner