En dramatisk bild förändrade svenska folkets syn på flyktingproblematiken i världen. En tragisk bild rullades ut i media på en treårig pojke som dött under försöket att fly från kriget. Det visade sig att många fler människor än vad opinionsmätningarna brukar mäta innerst inne har en humanistisk ådra som i vardagens problem annars legat väl dold. Plötsligt är det fler än förre statsministern Fredrik Reinfeldt som vågar framföra rekommendationen att öppna era hjärtan.
Det finns alltså ett hopp trots allt. Allt är inte bara hårda ord, lömska politiska knep eller konsten att sko sig på andras bekostnad. Det tragiska är väl att det ska behöva en död treåring för att världen ska vakna. Det är väl ödets nyck att just Tyskland har tagit på sig ledarskapet i Europa-krisen, där flera länder försöker blunda för flyktingfrågan. Angela Merkel deklarerade klart sin ståndpunkt.
-Kunde vi rädda bankerna så kan vi rädda flyktingarna.
Att det just skulle vara den kristdemokratiska förbundskanslern som visar att Europa har ett hjärta. Som belöning kärleksbombas hon nu just nu på nätet.
De gemytliga danskarna är inte lika trevliga. De har satsat skattepengar på en annonskampanj i bland annat libanesiska tidningar där de meddelat att bidragen till flyktingar som kommer till landet får sin ekonomiska hjälp och stöd halverad!
Varför reagerar människor så olika i humanitära frågor?
I dagens egotrippade samhälle är det få som funderar över begreppen medmänniska eller som man uttryckte begreppet förr: din nästa. Det gör att jag osökt kommer att tänka på den bibliska historien om den barmhärtige samariten. Det är historien om mannen som blivit rånad och låg vid vägkanten. Många gick förbi honom när till slut en främling av annan nationalitet förbarmade sig över den sårade och såg till att han fick sjukvård.
I modern översättning blir det älska din nästa som dig själv, oavsett hudfärg, religion eller språk. Vill du friska upp minnet så ta fram Lukas evangelium i Bibeln 10 kapitlet: verserna 25-37.
Pengarna strömmar till hos insamlingsstiftelserna, folk ställer upp också med rent praktiska gåvor i form av vatten, kläder och mat. Många av flyktingarna vill till Sverige. De har hört talas om landet eller kanske har anhöriga här. Efter danskarnas njugga inställning vill inga stanna där utan fortsätta till Sverige. Trots försök att stoppa flyktingarna vid gränsen i Rödby har flera hundra lyckats nå Malmö. En del pilsnerhämtare i Tyskland tog upp liftare, andra åkte tåg. Sätten är många att dra sitt strå till stacken för att hjälpa människor på flykt.
