Lokalpolitik är praktisk. Det handlar lika mycket om sunt förnuft som ideologi, men med kompromissvilja. Då når man längst. Det påminner mig om en historia från 1960-talet. Stockholms legendariska finansborgarråd Hjalmar Mehr (s). Han fick nej av den röda regeringen när han ville ha ekonomisk hjälp med att modernisera Stockholm med tunnelbana och barnomsorg. Då vände han sig till Handelsbanken och fick låna pengar istället! När dagens lokala och regionala politiker stångas med Stockholm för att få pengar till utbyggd infrastruktur och ständigt får nej händer inget alls. Det finns bra med kapital på marknaden och varför inte sätta det i arbete när det gäller att fixa Simrishamnsbanans utbyggnad eller spårförbindelse till Lund? Skåningarna måste säga ifrån och gå sin egen väg.
De lokala politikerna slickar sina sår i Staffanstorp och funderar som bäst på vilket lag man ska ställa upp med vid höstens val.
Det innebär också att det mullrar i de lokala partigrupperna.
Först ut på banan att presentera höstens lista till kommunvalet var socialdemokraterna. Det blev en kompromiss mellan gammalt och nytt. Pierre Sjöström har varit kommunalråd ett år och toppar listan. Men sedan kommer två gamla kort Laila Olsen och Thorbjörn Lövendahl – båda med främsta meriter att de förlorat de tre senaste valen. Lövendahl därtill lyxpensionär på skattebetalarnas bekostnad efter åren som kommunalråd i opposition.
Det positiva på listan är att ungefär en tredjedel av namnen är nya. Yngst är 22-årige Agge Augustsson, som har chans till en plats i fullmäktige om partiet ökar ett antal mandat. Av det gamla stabila gänget återfinns på valbar plats Björn Stigborg, Werner Unger och Pierre Sjöströms sambo Carina Dilton.
I folkpartiet är det intern strid mellan främst Lena Persson och Björn Magnusson. Den senare tyckte att Lena borde byta parti i en insändare. Den listan blir intressant att ta del av. Liberalismen har ju högt i tak enligt tradition.
Mera muller
Efter höstens turbulens har det kokat även inom moderaterna. Partiet är splittrat enligt den information som sipprat ut. Kommunstyrelsens ordförande Christian Sonesson har bland annat fått anonyma brev i ärendet. Där kräver man bland annat att han ska visa ledaregenskaper.
I en stort uppslagen artikel i Sydsvenskan meddelas att Michael Sandin, tidigare kommunens starke man, lämnar alla sina uppdrag och inte ställer upp i hösten val. Men frågan är om det räcker. Även Henrik Lethin, ordförande i flera av kommunens helägda bolag, är i blåsväder.
– Det är bra att Michael Sandin tar det lugnt och det borde även Henrik Lethin göra, säger Inger Hossmark (m), tidigare kommunstyrelsens ordförande och kommunfullmäktiges ordförande, enligt Sydsvenskan. Däremot har Christian Sonesson växt som politiker och är inte inblandad på samma sätt. Listan till fullmäktige ska värkas fram inom kort.
Vad väljarna säger i höst återstår att se. Det är väl ingen dålig gissning om socialdemokraterna för första gången på länge får några fler mandat och sverigedemokraterna plockar hem fyra-fem mandat när de väl presenterar en lista med namn. Moderaterna tappar säkert några mandat och tvingas, om man vill behålla makten, till koalition med några andra partier. Men vilka som är kvar återstår att se.
Toppar hoppar
Trenden med att kommuntoppar hoppar av har ökat i landet. Tidskriften Dagens samhälle har gjort en sammanställning och räknat fram att 60 kommuntoppar lämnat in. Man skyller på en fruktansvärd arbetsmiljö och maktskiften under löpande period. Det är väl ingen nyhet att det blåser på toppen – oavsett om det är i kommunal, statlig eller privat miljö. Ledare är en förbrukningsvara men ofta med väl tilltagna fallskärmar
Tidigare har Valdemarsvik bytt från centern till socialdemokraterna, Nora från moderaterna till socialdemokraterna, Orust från socialdemokraterna till moderaterna och Mariestad från socialdemokraterna till moderaterna. Några rockader i borgerliga allianser har också gjorts.
Sådan är politiken, där makten är det viktigaste och då blir det ofta personliga offer.