Det hände saker i Liberalerna i Staffanstorp under valrörelsen 2014. En konflikt mellan olika falanger ledde till att ett tiotal personer, nästan hälften av medlemmarna, lämnade partiet. När det gäller meningsskiljaktigheter går det inte att med papper, penna och linjal mäta upp vem som har rätt. Den som genomlevt en splittring vet att “min tolkning är min” och “din tolkning är din”. Kanske delar jag inte din syn, men jag har respekt för din personliga erfarenhet. Ingenting annat krävs än detta; ödmjukhet för den andres upplevelse.
I förr-förra numret av Spegeln blir Nils Arvid Persson intervjuad. Han får många frågor om sin långa gärning som politiker. Han får också frågor om hur han ser på tillståndet inom Liberalerna. Nils-Arvid Persson svarar utifrån sin personliga erfarenhet. Och jag tror att det är precis så ni läsare vill ha det! Jag är övertygad om att alla ni, invånare i Staffanstorp kommun, förväntar er ärliga svar på frågorna i Spegelns personintervjuer.
Alla utom tydligen Liberalerna i Staffanstorp! En insändare undertecknad av tio personer (sic!) var snabb att kritisera Nils-Arvid Perssons personliga reflektioner.
Fy skäms Liberalerna!
För det första:
Man går inte i polemik med någon som avtackas genom ett personporträtt!
För det andra:
Att vända andra kinden till är tydligen ett alltför svårt Bibelställe för er. Det betyder nämligen: Låt din motståndare stå oemotsagd! Svälj förtreten! Och också; ta en utsträckt hand!
Helene Öhman
