Digitaliseringskommissionen har genom sin statliga utredning ”digitaliseringens transformerande kraft” tagit fram ett antal strategiska åtgärder för att Sverige ska optimera nyttan av digitaliseringen. Ett av förslagen är att flickor, som är kraftigt underrepresenterade bland högre it-utbildningar, ska få möjligheten att skriva av sina studielån om de väljer att utbilda sig inom just detta område. En behjärtansvärd idé men den faller på sitt eget grepp.
Argument som att man ska bli lärare för de långa sommarloven, att man ska bli läkare för den höga lönen eller att man väljer yrke efter vad kompisarna väljer. Alla dessa argument skapar inte dynamiska arbetsplatser, de skapar fel man/kvinna på fel plats. Nu har digitaliseringskommissionen pekat ut ytterligare en grupp som ska välja yrke av fel skäl, kvinnor inom it-området.
Det är en stor svaghet att könsbalansen är så snedvriden inom it-sektorn. Kvinnor och män ser möjligheter på olika sätt och sannolikheten att man står bättre rustad i framtiden är högre om båda könen finns i branschen. Men incitament som att skriva av studielån löser inte problemet. Det får Mehmet Kaplan att se desperat ut och visar på passivitet genom att inte ställa krav på utbildarna utan ge ”bidrag” istället.
Den naturliga följdfrågan blir ju då om det ska bli ekonomiska incitament inom fler branscher? Ska män utbildas gratis till förskolepedagoger? Ska kvinnor utbildas till CNC-operatörer och få lön samtidigt från staten? Ska män få skriva av sina studielån om de utbildar sig till sjuksköterskor? Som representant för det ena könet, kvinnan, blir jag förolämpad över att det krävs särskilda ekonomiska incitament för att jag ska välja ett yrke. I mina ögon leder detta till att vi aldrig blir jämställda. Val av yrke måste handla om att skolan och omvärlden ger barn verktyg att prova olika yrken som gör att man kan fatta beslut utifrån sina egna åsikter.
Vad är det då för verktyg som behövs? Jag tror att det startar i grundskolan där lärare arbetar med sina kompetenser och attityder kring olika yrken. Det ska absolut inte finnas tjej/kill-yrken. Skolan måste kunna koppla samman skolämnen med hur de appliceras i det verkliga livet (här måste arbetsmarknaden samverka med skolan). Eventuella fördomar måste försvinna och föräldrar har en minst lika viktig roll att spela i att inspirera barnen att tänka nytt.
När eleven ska praktisera kan det inte handla om det egna valet. Barn måste, på ett smart sätt, tvingas att prova på olika branscher, för att få vidga sina vyer. Det handlar inte om att välja utifrån vad vännerna väljer eller vems föräldrar som har bäst kontakter. Arbetsgivarna måste ta ansvar för framtiden och bjuda in elever, och skolan måste ge arbetsgivarna enkla verktyg för hur man ska arbeta med att inspirera barn att se nya branscher. En nyckelspelare i detta blir studievägledaren.
Vem är bäst på att rekrytera flickor till it-jobb? En drivande och kompetent kvinnlig it-chef, såklart! Bolag i branschen borde gå hem och hitta dessa goda exempel och lyfta fram dem och staten borde hellre satsa pengar på att de får möjlighet att inspirera fler tjejer.
Att ge ekonomiskt bidrag för att välja yrke är i grund och botten totalt fel. Om vi fortsätter med dessa tankar får vi ännu fler människor som har fel yrke och som därmed dränerar branschen, vilket är motsatt effekt mot vad Kaplan vill….antar jag…. men ibland kan man undra….
