Jag tror inte att jag är ensam om att vara lite orolig när nyhetssändningarnas årskrönikor summerar 2014. Krig i Ukraina, ebolautbrott, ISIS framfart i Mellanöstern, Boko Haram i Afrika och en kaxig Putin som försöker visa musklerna i vårt närområde. Om vi ser till Sverige så har vi ett politiskt virrvarr som gör även den mest insatta något förvirrad. Hur ska vi ”vanliga människor” skapa en trygg sfär i denna miljö?
Drömmarna jag och min man har för våra barn rimmar väl med många andras. De ska få växa upp i en trygg miljö och utvecklas till barn som är trygga i sig själva, vilket leder till att de kan fatta genomtänkta beslut som formar deras liv på ett sätt som skapar lycka och känsla av tillfredsställelse. Allt som händer runt om i världen och även i Sverige, allt ifrån krig till fientliga strömningar av åsikter och politisk instabilitet skapar en otrygghet som tagit sig ända in i våra hem. Hur ska vi kunna skapa en trygghet i detta?
Precis som när industrialiseringen kom till Sverige på 1800-talet, så skapade det nog en tudelad känsla i samhället. Levnadskomforten ökade men likaså arbetstakten och de stora fabrikerna var inte alltid en sund arbetsmiljö.
Enligt den internationella valutafonden så är enbart 35 av världens länder fullt ut industrialiserade, resten definieras som u-länder eller länder på väg att industrialiseras. Nu har den digitala utvecklingen tagit ett grepp om hela världen och den har spridit sig betydligt snabbare. Under den tid jag bodde i Pakistan var detta tydligt. När man åkte bil körde man förbi familjer som reste med åsna och vagn, ett för oss väldigt omodernt färdmedel. Men likväl talade alla i mobiltelefoner. Aldrig har det varit enklare för människor att föra ut sitt budskap i världen. Detta har rubbat länders styren och skapat vågor av förändringar och uppror. Men det har också gjort oss mer medvetna om vad som händer runt om i världen.
Globaliseringen är nyttig och kommer på sikt skapa en ökad förståelse och förbättring i världen. Men för att skapa tryggheten vilar min tro för framtiden i lilla sociala sfären (familj, vänskapskrets och kommun). Det är här vi ger våra barn tryggheten, det är i denna sfär vi lär barnen att faktiskt kommunicera med varandra, respektera varandras olikheter och känna sig trygga i sig själva. Det är här vi kan lära barnen att ibland ta ett steg tillbaka, in i sig själv och hitta egna olika kreativa lösningar. Det är även här vi lär våra barn att det är viktigare att ge än att själv få, och det är här vi skapar en medmänsklighet för varandra. Detta kan sedan få ringar på vattnet i större sammanhang och förhoppningsvis kan det skapa en bättre framtid.
Den svenska politiken har kanske inte haft sina mest stolta stunder under 2014. Peka fingrar, överanvända ord som ansvar och käbbel, tomma lador och fyllda lador, sätta sig på tvären om man inte får som man vill och ägna julhelgen åt en överenskommelse som redan nu talas om att den ska rivas upp. I den digitala världen är det inte lätt att vara politiker och media borde skämmas över hur man belyser varje ord som kan användas för att genom enkel retorik förlöjliga den andra.
Nu är det dags för media och politiken att gå in i den lilla sociala sfären och sätta fokus på framtiden och ens visioner för att föra skutan Sverige framåt.
Media har ett stort ansvar i att 2015 inte ska ägnas åt att diskutera om Anna Kinberg Batras framtoning är bra eller dålig. Låt alla politiker samla sig och börja prata politik och hur det politiska spelet ska bedrivas på ett respektfullt sätt. Detta ska förmedlas i media och därmed skapa en trygghet i att även om den politiska mandatfördelningen är lite svårstyrd, så går ändå Sverige framåt. Då kan vi känna oss lite mer trygga och se framtiden an med något större optimism.
