Under hösten har Spegelns läsare kunnat ta del av Christer Johanssons krönikor
kring ungdomskulturerna ochdess musik genom 1900-talets årtionden.
Här har vi nöjet att presentera vår nya krönikör lite mer ingående.
Christer beskriver sig som 1960-talsnörd och hängiven samlare av vinyl. Han är också mannen som under 25 år var Staffanstorps kommun trogen som fritidsledare och föreståndare på Skåningen och i Nordanå, en av initiativtagarna till såväl Fältgruppen som närradion samt arkitekt av kommunens första trygghets- och ungdomsplan. Han har skrivit uppsatser och böcker i ämnet ungdomskultur, förkovrat sig, undervisat blivande fritidsledare och genom hela sitt yrkesliv arbetat med barn, ungdomar och unga vuxna.
Nu har han gått i pension efter sexton år som gymnasielärare. Lite i förtid, med förhoppningen att hans blogg www.popochrock.com ska växa och fylla hans dagar med förklaringar till, och berättelser om, den musik som har präglat olika generationer under det senaste seklet. Föreläsningar om ungdomskulturer står också schemat.
Helt omusikalisk
På frågan vilka musikinstrument han själv trakterar, svarar Christer att han är helt omusikalisk:
-Jag spelar bara CD och vinyl. Däremot har jag en son som spelar. Underligt, de generna måste komma från min hustrus sida!
Sedan börjar Christer, på sitt underhållande och generösa sätt, att berätta om sina egna stundom nästan otroliga musikminnen. Om ungdomsåren i Eslöv. Om den smått legendariska popklubben Cop-Hause. Om modskulturen och de andra ungdomskulturer han reste vidare genom under sin ungdom.
1960-talets mods
Att vara mods i Eslöv i mitten av 1960-talet var stundom problematiskt. Tidningarna skrev om dessa busiga och stökiga ungdomar som blev portade vart än de begav sig. Från söndagsdanserna i Skytteskogen (”de stod upp på borden där de äldre drack kaffe”, skrev Arbetet i augusti 1966). Från Capitolbiografen, där de ”förde ett oherrans väsen”. Från City-konditoriet, där man tröttnade på modsens uppträdande.
Cop-Hause
Problemet fick sin lösning i gamla polishuset. Här tilläts Christer och två andra mods driva popklubb. Under tio månader var Eslöv något av modsens och ungdomarnas Mecka och 40-talet konserterna avlöste varandra. Bland de mer namnkunniga märktes Ola and the Janglers, DeeJays, Mascots och den tidens mest populära popband i Sverige – Hep Stars. Bland de lokala banden fanns namn som Peckers, Roots of Evil, Troublemakers och Bread.
Som mest trängdes 400 personer i det gamla polishuset, som hade tillstånd för hälften så många. Det hette också att polisen oftare var i sina gamla lokaler än i sina nya.
När lokalerna inte räckte till hyrde man Medborgarhuset. I januari 1967 samlades 850 ungdomar för att lyssna till Svenne Hedlund och de andra i Hep Stars. Ett tiotal f lickor svimmade framför scenen. Christer minns konserten som en framgång. Eslövs drätselkammare höll dock inte med utan talade om en enorm skadegörelse.
Nöjespappa blåste tonåringarna
Sommaren samma år kom över 1200 personer till Skytteskogen. Än en gång var Hep Stars det stora dragplåstret. Vid denna tid hade en ”nöjespappa” involverats, bland annat för att sköta annonseringen. Dagen efter uppbådades att mannen hade blåst tonåringarna, tagit alla annonspengar och stuckit till Mallorca. Cop-Hause era var över, med bitter eftersmak för Christer och hans föräldrar som fick stå för de fioler som smitit till den spanska semesterön.
Lee-jeans – ett måste för ett mod
”Fult”, kommenterar Christer och ler ironiskt åt den taskiga läxan från tonåren.
Leendet blir desto varmare när han berättar om modsens kläder. Det skulle vara Lee-jeans. Sådana fanns inte i Eslöv. Man fick ta tåget till Malmö och Engelbrektsboden.
Den som har varit med ett tag drar sig kanske till minnes att Engelbrektsboden vid denna tid huserade där Citadellsvägen möter Hovrättsbron. Ett par kvarter därifrån, i Gamla Västers då tvivelaktiga kvarter, bland halvt dolda bordeller och nedslitna ölhak, fanns Försvarets Överskottslager. Här inhandlades de obligatoriska gröna militärjackorna, ju slitnare desto bättre.
-Och när jag kom hem tog jag de nya jeansen, en stor tuschpenna och skrev ”Rolling” på ena byxbenet och ”Stones” på det andra. Mor blev tokig! berättar Christer.
Hobby-hippie
Efter modsperioden blev han hobby-hippie, en syn för gudarna:
-Jag hade köpt lila mockaboots från Storbritannien. Sådana var jag ensam om i Eslöv!
Lägg därtill mors gardiner, stora blommor på turkos botten, som med enorm vidd i benen, blev Christers nya byxor. Med mors fuskpäls blev hippien Christer fulländad!
År 1977 bytte han än en gång kostym. En milstolpe inom filmen hade satt sina spår. Discoepoken var här. Nu ville alla män se ut som John Travolta i Saturday Night Fever.
Varför blir vissa punkare?
När 1970-talet omsider övergick till 80- tal, hade Christer valt väg:
-Jag är fast i 60-talet med The Who, Animals, Kinks, Stones och Small Faces högst upp på listan. Men jag kan visst gilla nyare musik, helst gitarrbaserad, som Bruce Springsteen.
Valet av genre dämpar inte hans passion för att få veta mer, undersöka och dokumentera all den ungdomskultur som har fötts efter att Travolta tog ut svängarna på Club 54 i New York.
-Ungdomskulturen började så smått i Storbritannien redan i slutet av 1800-talet. Kring 1910 fick den sitt stora genombrott, med jazzen från USA. Jag kommer att beta av epok för epok i Spegeln. Från 50-tal, 60-tal till det nästan helsvenska fenomenet raggare och deras Eddie Meduza, disco, punk, progg, hiphop, rap och mycket mer. Varför blir vissa punkare och andra hårdrockare? I vilka miljöer frodas olika genrer? Det är frågor som intresserar mig och jag är övertygad att även andra vill förstå, säger Christer.
Framöver kommer vi att kunna följa Christers underhållande krönikor, alltid med glimten i ögat och ibland kryddade av egna minnen. För den som inte vill vänta, rekommenderas varmt att titta in på bloggen. Mycket nöje
